Den tillfälliga hältan tvingar honom att stanna. Han vilar en stund, tills den huggande smärtan i vaderna lättar och blodet ånyo kan pulsra i ådrorna. Tillfällig hälta. Fönstertittarsjuka. Gammelmanskrämpa. Spritbutiken. Lace Lingerie. Där kan han bli stående. I skyltfönstrets spegelbild möter han sina hågkomster. Morgon efter morgon.
I minnet skriver han sina memoarer. Promenaderna formar hans tankar till fulländade meningar. Det är henne han minns. Intimiteten. Hennes långa ben. Brisen som lyfte hennes kjol så vaderna skymtade. Skrattet. När han kommer hem sätter han sig vid skrivmaskinen och slår upp en whiskey. Orden vill inte komma tillbaks.
-Jag tror du är någons slav, kunde hon säga när han berättade om sitt arbete på ämbetsverket. Du är plikttrogen och hyser någon slags önskan om att vara till lags. Visst skulle du kunna döda, om bara siffrorna och kolumnerna var de rätta. Du skulle kunna utplåna en annan människas liv med några pennstreck.
I tjänsten fann han alltid orden. Nu när han ska skriva om henne och den stora kärleken fattas honom något. Han skriver: Jag slet pärlhalsbandet från hennes hals. Gång efter gång skriver han så, utan att veta om det är början eller slutet.
Ett smygande obehag som tränger sig på. Får en att vilja veta mer.
SvaraRaderaJag vill också veta mer!
SvaraRaderaTycker speciellt mycket om första stycket!
SvaraRaderaSista stycket. Guld.
SvaraRaderaSkitbra.
SvaraRadera