Prick

Hon står naken framför spegeln och ser sin kropp. De platta, insjunkna skinkorna. Håret som lockar sig över de vinterbleka vaderna. Buken som veckar sig ner över det glesnande könshåret. Brösten som hänger som två skrynkliga påsar. Det är för deras skull hon ställer sig framför spegeln. Broschyren från mammografin ligger nedknölad i necessären. Vid det här laget tror hon sig kunna den utantill. Färgförändringar ska hon titta efter. Sedan ska hon känna efter med intvålade händer i duschen. Lära känna sin kropp. Sitt främmande skal.

Händerna lyfter brösten. En gång rymdes de perfekt i en hand. Hon minns hans muskulösa kropp. Solbrännan. De blå ögonen. Allt annat än perfekt formade bröst vore en förolämpning mot honom. Cancern skrämmer henne inte. Det är det som kommer efter. Hon släpper brösten och ritar ett hjärta med pekfingret runt pricken på vänster sida.  En gång hade hon en som kysste henne just där. Läppar och tunga nuddade leverfläcken. Fingertoppen följde dess konturer. Hennes kropp blev hans. Smeksamt letade hon efter märken på hans kropp, berättelser av hud. Hon fann en prick på ryggraden. Den satt en handsbredd ovanför linningen. Läpparna lärde sig smaken av sälta. Det var ett egendomligt ställe att kyssa en man, så långt ner på hans rygg.

Golvvärmen värmer golvet under hennes fötter. Frottéhandduken hänger symmetriskt över handdukstorken. Tandborsten ligger bredvid tandkrämen på tvättstället. I tidningskorgen ligger ett par nummer av Tara. Hon tillhör fortfarande målgruppen. Allt är som det ska. Hon ska bara duscha.