torsdag 9 januari 2014

Skymta

Jag rör mig med tunga steg, av svårmod eller gammal vana. Med tån petar jag till ett tomt cigarettpaket. Det vrider sig ett kvarts varv innan det lägger sig tillrätta på gatstenen med varningstexten upp. Rökning kan allvarlig skada din hälsa. Hunden går lojt vid min sida. Hennes vita päls drar upp gatsmutsen lika effektivt som en gatsopningsmaskin.

Jag höjer blicken och iaktar gatupartiet  framför mig och låter det som finns skymta till. Husfasaderna hakar tag i varandra som bettfel. Frikyrkan rycker upp sig och blänker. Äldreboendet smälta jordgubbsglass klibbar mot Folkets Hus tobaksbruna puts. Ett äldre par går förbi spelbutiken. Han är rak i ryggen och  rör sig med sammanbiten min. Under överrocken smärtar höften för varje steg han tar. Hans hustru, som blev tant när hon var 22, håller honom under armen. Hon bär hatt och  väger mindre än en blåmes.

Hunden går på min högra sida. Kopplet är lite för långt. Jag begär inte hennes uppmärksamhet med ett fot-kommando. Några hundar kommer vi inte att möta. Anslagen i frikyrkans entré fångar mitt intresse. Barntimmar. Ungdomsverksamhet. Diskussionskvällar med temat "Vad betyder Bibeln idag". Söndagens gudstjänst lockar med lovsång, bön, förbön och personlig förbön. Det förefaller finnas något för alla, utom möjligen för mig, som saknar sångröst och har fostrats med att religion är vidskepelse för tokiga tanter. Ateism är att föredra framför ett allmänveligt "jag tror på något, men jag vet inte vad". Man ska helt enkelt veta vad man vill. Trots min ateism så känns frikyrkans entré förtröstansfull på något sätt. Det kan bero på menyn inför söndagens gudstjänst eller på fotona på dansande afrikaner som glädjer sig över sin nya brunn.

Det äldre paret närmar sig. Hundens nos letar sig in mellan veckan i kvinnans poplinkappa. Kanske luktar hon sockerdrömmar eller köttbullar. Mannen stelnar till och rätar ytterligare på ryggen. Kvinnan sneglar på min hund. Hennes ansikte ljusnar ett ögonblick. De rundar mig och mannen skjuter upp frikyrkans entrédörr. Han fnyser och säger:
-En sådan där hundjävel, till...

5 kommentarer:

  1. En skön text att läsa. Betraktelser..... :)

    SvaraRadera
  2. Å jättebra tycker jag, sådan fina beskrivningar...jag var med er hela promenaden!!

    SvaraRadera
  3. Andra stycket! Mästerligt.

    SvaraRadera
  4. Vilket lugn det är i texten - hur fick du till den känslan?

    SvaraRadera