Blixt

Åskan håller klyftan i ett tånggrepp. Knallarna pressar bergväggarna åt sidorna. Vinden och regnet slåss om verandans korrugerade plåttak. Blixt efter blixt forsar genom trädgården på sin jakt efter trä och metall.

Hon klamrar sig fast mot hans rygg. Hans pojkrumssäng är så smal att de nästan inte kan röra sig. En blixt färgar rummet blått, vitt, blått. Den efterföljande åskknallen får stugan att skaka.
-Det blir värre, viskar hon. Ska vi gå till bilen och söka skydd. Vi kanske är säkrare där.
-Det är farligt. Den står under ett träd. Vi kan inte rusa dit. Håll om mig istället.

Åskan drar bort och hon börjar smeka honom.
-Nu? I ovädret? frågar han. Vill du verkligen?
-Det känns som man ska älska när det åskar.
-Vad har du fått det ifrån? Någon bok? Någon film?
-Kanske.
-Varför läser du sådant? Romantiskt?