lördag 29 april 2017

Baksidan av fruktjuicen

Ute snöar det. Luddiga snöflingor letar sig ljudlöst ner mot  marken. Johansons Volvo har frusna rutor. Idag står husvagnen utanför vårt köksfönster. Ikväll kommer han att köra ner till korsningen för att vända och ställa husvagnen på andra sidan gatan utanför Strids köksfönster. Johansson flyttar ekipaget en gång om dagen för att följa reglerna om datumparkering. Husvagnen ryms inte på hans tomt och de har köpt en extra bil, en Honda, eftersom Volvon används för att flytta husvagnen varje kväll. 

Baksidan av juicepaketet är riktad mot Peter. Jag vet inte om han läser den. Köper man tillräckligt mycket juice kan man få en gratis biljett till Legoland. På filmjölken finns en traktorbyggsats. Klipper man ut ett oändligt antal tumnagelstora bitar så ska de kunna fogas samman till en traktor. Jag undrar om det ens är möjligt att klippa så smått i den kraftiga kartongen. Det slår mig att vi är vuxna, medelålders människor. På livsmedelsförpackningarna tvingas vi läsa budskap riktade till barn, eller möjligen deras utmattade föräldrar.

-Det är Valborg imorgon, säger jag. Ute snöar det.
-Ska vi gå ner till elden, säger Peter. Det är visst någon miljöpartist, som ska hålla vårtal i år. Manskören kommer att sjunga och så kommer det någon artist som visst kommit så långt som till Andra Chansen. Något litet pojkband.

fredag 28 april 2017

Arrangemang

Från radion hörs Barbro Hörberg sjunga. Musiken har arrangerats så varsamt att den får mig att tänka på ett stilla sommarregn. I sången reser hennes make till London för att arbeta. Hon kan inte följa med och tillbringar sommaren ensam på den ö han köpt. På sommarön plockar hon smultron och  äter med grädde.

En gång hade vi också en ö. Farfar sålde den till en läkare från Göteborg. Jag vet att pappa bråkar med farfar om det. Ön betydde inget för farfar, det var utmarker av ringa värde och försäljningen gav ett välkommet tillskott till kassan. Pappa skulle vilja ha ett hus vid vatten, men nu ska stränderna skyddas och han får inget bygglov.

Läkarens ö är privat område. Vi får absolut inte gå i land. Jag har varit där med Olle och Göran flera gånger. Vi har rott ekan genom näckrosorna som täcker viken och lagt till vid läkarens brygga. På ön finns ett rött litet hus, ett rum och kök bara. Framför fönstren hänger gröna fönsterluckor. Vi har pillat isär dem för att kunna kika in. Vi såg en öppen spis i vardagsrummet och två fåtöljer med blommig klädsel. På väggen hängde en tavla med en naken kvinna, ingen naturtrogen, utan en sådan där modern bild där målningen ser ut som den är gjord av sammanfogade pappbitar.

Läkaren äger en ö, som en gång var var vår. Jag funderar på om det kan vara den ön Barbro sjunger om, men hennes ö är solig och fylld av smultron. Läkarens ö är skuggig och mörk och omgiven av gula näckrosor. Vi har aldrig sett någon på ön och vi ser hur stugan murknar och förfaller år från år.

torsdag 27 april 2017

Idealiskt

Läget är idealiskt, centralt, men ändå avskilt i ett lugnt kvarter. Grannarna är stillsamma och näst intill ljudlösa. Det är bara rören som susar och några enstaka hammarslag som hörs när någon spikar upp en tavla. Hissen skrämmer henne. Hon har alltid varit rädd för det trånga och instängda, sedan hon blev instängd i klädkammaren som barn. Upp och ner genom huskroppen rör sig hissen. En enda gång har den stannat...Blixten slår inte ner på gånger på samma ställe, försöker hon intala sig. ICA på hörnet har flyttat till ett köpcentrum utanför stan och blivit ICA Maxi. Numera behöver hon hjälp för att handla. Det där att hon inte kan styra sitt liv, gör henne hjälplös och ängslig. Är magknipet verkligen en tanke eller har hon faktiskt ont? Hon har väntat på mamma och pappa. Hon har väntat på Bengt. Hon har väntat på barnen. På Ellos-katalogen. På Hemmets Veckotidning. På symaskinen som aldrig blev färdig.  Hon har väntat på katten. Den blev överkörd. Fortfarande väntar hon. Är livet bara en fråga om väntan och magknip?

tisdag 25 april 2017

Text inspirerad av bok

Inspirationsmeningen: Hon hade inte så långt att åka, är hämtad från Stephen Booth - På väg mot döden. Boken är en engelsk deckare.

Hon hade inte så långt att åka, ner till Willys bara, för att köpa lite bananer och en paket med yoghurt. Färsk ingefära kanske och en flaska äppelcidervinäger. Ändå tog hon bilen. De hade inte haft den sportiga lilla Peugoten mer än två veckor. Begagnad visserligen, men ändå ny för henne.
-Hej tuffing, sa hon till bilen när hon satte sig bakom ratten. Nu drar vi.

Hon bromsade, hon visste det. Den vita Volvon kom med hög fart och rammade hennes vänstra framskärm. Föraren hängde på signalhornet. Ljudet fick henne att tänka på Hesa Fredrik, larmsignalen som testas ett par gånger om året och ska ljuda vid fara. Svart plåt, vit plåt. Bromsljud. Anblicken av en vit lurvig hund längre ner på gatan som gick med sin matte längre ner på gatan. Hon knäppte loss säkerhetsbältet och försökte känna efter om hon var oskadd. Inga smärtor i nacken. Volvons förare slet upp hennes bildörr. Han bar skinnjacka och rosa skjorta. Ett ögonblick såg hon rakt in i hans skrev.
-Du kan ju inte bara köra rakt ut så där i en korsning, utan att se dig för, skrek han och grep tag i hennes arm och tryckte henne mot bilen. Min bil är förstörd nu.

En kvinna med sjalett som krattat sin trädgård kom ut på gatan.
-Nu lugnar ni ner er, sa hon. En olycka kan hända vem som helst. Den har korsningen är livsfarlig. Att det inte händer fler olyckor är ett under. Kommunen borde verkligen göra något åt den. Det är väl ett försäkringsärende? Ska vi ringa till polisen? Behöver ni bärgning?

måndag 24 april 2017

Glad

Magnus och Lovisa kommer upp för backkrönet. De är träningsklädda och andfådda. Lovisa har rosiga kinder. Hon genar in i trädgården till parets lilla funkisvilla. Magnus fortsätter på trottoaren. Trots att staketet skiljer dem åt, fortsätter de att gå i takt.
-Äter du salami, säger Lovisa.
-Salami? Nä. Är det något fotbollslag som säljer? Jag äter inte korv. Det borde du veta.
Lovisa rättar till sin tunna neongröna mössa och börjar stretcha vaderna. Magnus går upp för trappan. I hallen hämtar han bilnyckeln till firmabilen från Frasses Färg som står parkerad på gatan.
-Jag tycker faktiskt du borde vara lite glad för min skull, säger han.

söndag 23 april 2017

Klumpig

Fick gymnastikläraren
Någonsin höra
Att det var klumpigt sagt
Det som sades till pojken
Som inte lyckades hoppa över plinten
Till flickan som faktiskt var rädd för bollar
Det som sades till den
Vars föräldrar inte förstod eller hade råd
Med lämplig utrustning
De där orden, som sitter fast för livet

lördag 22 april 2017

Nyfiken

Idag är en slapp dag. Vädret inbjuder inte till något annat än att hålla sig inomhus. Driven av något slags nyfikenhet såg jag en dokumentär på SVT Play, Country Roads.  Tjuvjakt för att få mat på bordet. Johnny Cash stora, grå stenkåk. Den amerikanska drömmen verkade alltmer avlägsen. En en ung countrymusiker, Justin Townes Earles stod i centrum för handlingen. Det sades att han verkade i Woody Guthries anda och han berättade hur Hank Williams fick tag på sitt morfin och varför han tog det. Den unge mannen bar glasögon, hade fett år och en tatuerad underarm. Förmodligen mådde han inte så bra. Min slutsats bara. Han berättade att han var döpt efter Townes van Zandt, och dennes Tower Song, är en av de vackraste sånger som skrivits. Bara så. Det är en enkel text jag skrivit idag, men om jag skriver så kommer jag minnas hans namn.

fredag 21 april 2017

Suckade

Suckade
Svepte täcket om mig
Somnade om
Snö ute, eller snöblandat regn
Såg sen att klockan stannat
Så tidigt vintern kommer i år
Sa någon till mig
Snö redan i april
Sen undrar jag
Ska allt handla om Leif GW
Som uttalar sig i
Stort som smått
Sex och samlevnad
Samhällsfrågor
Sunda kostvanor
Stämmer det att Leif GW
Sällan eller aldrig har fel?

onsdag 19 april 2017

Ändrade

Pizzeria Shalom har fönster mot gatan. De nya ägarna ändrade ingenting när de tog över verksamheten för ett halvt decennium sedan. Inredningen ser fortfarande ut som den gjorde på 1990-talet med blekt tegelröda väggar och målade strukturtapeter. Borddukarna är rosa och täckta av en glasskiva för att förhindra fläckar.

Kennet kommer på sig själv med att stirra in på pizzerian. Vid fönsterbordet sitter ett sällskap med ungdomar. Linnea. Hon är så lik sin mamma, samma knubbiga kinder och blonda, raka hår. De var länge sedan de träffades. Flickan bor hos sin mamma. Du får välja mellan mig och spriten, Kennet, hade Linneas mamma sagt. Hon ljög. Så mycket drack han inte. Han hade det under kontroll. Det var något annat, någon annan hon träffat.

-Vad för det lov att vara? säger libanesen bakom disken och borstar bort mjölet från händerna.
Kennet läser namnet på 60 pizzor på ljustavlan. Kebabköttet som snurrar på en ställning bredvid ugnen fräser till. Medhjälparen bakom disken tar en beställning per telefon. Karlar med mustasch och håriga armar. En Hawaii och en Carlzone. Strimlad skinka som mest liknar avkapade daggmaskar ligger i en plastlåda. Det känns som luften är fylld av osynliga droppar av någon billig växtolja.
-En cola, tack, säger Kenneth. Jag tar med den med.
-Bra så?
Kennet nickar. Läskburken är kall i hans hand. När han går ut försöker han fånga Linneas blick. Han ser att hon har finnar i pannan. Runt halsen bär hon korset hon fick när hon konfirmerades. Det verkar som hon delat pizzan med en kompis. Linnea vänder bort blicken. Han går mot dörren.
-Vad var det för en snubbe? säger en av killarna i Linneas sällskap. Hur smart är det att köpa en Cola på pizzerian? Det är ju mycket billigare på ICA.

tisdag 18 april 2017

Underbart

-Vore det inte underbart med barnbarn?
-Du är galen. Har du kommit upp i den åldern nu?
-Bebisar att gosa med. Småttingar att lära allt man kan.
-Det lär väl inte ta så lång tid.
-Gullungar som man bara kan njuta av. Små sockergryn i hemstickade tröjor.
-Du, det var inte länge sedan vi sa att vi aldrig skulle skaffa barn. Kommer du ihåg det? Nu pratar du om barnbarn...

måndag 17 april 2017

Inspirationsmening

Inspirationsmeningen: En del av skådespelet de hamnat i, en pjäs de kunde kalla "Att återgå till det normala" är hämtad från Tove Alsterdals bok Vänd dig inte om.

På diskbänken står en kasse med tre petflaskor. Varor som du och din familj behöver står det med ärtgröna bokstäver på den vita plasten. Det är Peter som handlat. Lightläsk, för att Mimmi bett om det. Det senaste året har hennes kropp fullständigt exploderat. Hon vågar inte tänka på hur många kilon hon lagt på sig. Socker är bättre än sötningsmedel. Det är mer naturligt, menar Peter. Hon funderar på att börja handla på Willys istället, bara för att slippa plastpåsar med korkade budskap. Vem behöver tacos och läsk egentligen?

Från Antons rum hör hon en rad svordomar. Han spelar något datorspel hon inte känner till och förlorar sig i grafik och våld. Det handlar om strategi, mamma. Jag lär mig att tänka strategiskt och att samarbeta. Spelet är på engelska. Du behöver göra dina läxor. Dom gör jag i skolan.

Påsen med tacochips prasslar när hon drar isär öppningen. Chipsen känns torra och feta mot Mimmis fingrar. Hon funderar på att be Saga om hjälp med dukningen. Den stängda dörren till dotterns rum får henne att tänka på ett förhållande som obönhörligt är över. Saga är hemma från sjukhuset. Hon äter antidepressiva och går i terapi på öppenvårdsmottagningen. Mimmi når inte fram till henne. De spelar ett spel, en pjäs där Mimmi och Peter låtsas att allt återgått till det normala. Saga är glad. Saga trivs i skolan. Saga har vänner och framtidsplaner. Saga ligger inte ensam på ett låst rum med säkerhetsglas i fönstren på avd 18. Mimmi och Peter har aldrig, aldrig gjort henne illa.

söndag 16 april 2017

Behöver

Ur sönderlästa väntrumstidningar river Anna ut sådant som hon tror hon behöver. Sverigekaka. Sveriges godaste smörgåstårta (fast när hon kom hem upptäckte hon att någon annan redan rivit ut halva receptet). Lär dig  somna på 10 sekunder. Tidningssidorna gömmer hon i sin svarta skinnväska. I Må bättre ser hon en blekgrön ruta på sidan 42.

Bota din ångest
Se dig omkring. 
Upptäck
5 saker du kan se
4 saker du kan röra vid
3 saker du kan höra
2 saker du kan känna lukten av
1 sak du kan smaka på

För att skingra tankarna ser hon sig omkring i väntrummet. Stolar, bord, sönderlästa tidningar, en gräslig tavla på väggen och en plastback med leksaker. Allt kan hon röra vid, utom den gräsliga tavlan. En skallra i leksaksbacken, dörren som öppnas och slår igen, en farbror som halvsover och andas tungt bakom en rullator. Det är ljuden. Hon känner doften av rengöringsmedel och tänker att hon inte vill veta hur mannen luktar eller smakar. 

lördag 15 april 2017

Glad Påsk!

Glad Påsk Skrivpuffare! Hoppas ni får en riktigt trevlig påskhelg.

fredag 14 april 2017

Klassiker

-Stig Lindbergs mönster Berså, du vet det med de gröna bladen, finns som tapet numera. Tror du inte att den skulle passa bra i köket? Som fondvägg?
-Min faster hade den som vardagsporslin när jag var liten. Kusinerna fick äta i köket och vi hade alltid det där porslinet. Jag avskydde det, tyckte det var så fult. De vuxna fick sitta i finrummet och äta på "Måsen". Chili con carne fick vi. Hon var mycket för design, faster.
-Tycker du vi ska välja en annan tapet?
-Nej, men kan faktiskt ändra sig. Numera tycker jag faktiskt att den är ganska fin.

torsdag 13 april 2017

Smicker

Mimmi vände sig om mot rösten som ropat hennes namn. Det var inget smicker i orden. Hon försökte se varifrån ljudet kom och förstod inte riktigt vad som irriterat den främmande mannen.
-Mimmi. Nu stannar du. Kom hit omedelbart. Mimmi.
På stigen såg hon en villrådig schnauzer. Den tittade ömsom på Mimmi, ömsom mot sin husse, innan den bestämde sig för att lyda. Mimmi grabbade tag i om sina gångstavar och gick raskt vidare på skogsstigen. Det är uppenbarligen inte helt lätt att döpa en hund.

onsdag 12 april 2017

Träffa

-Nu är det snart påsk, sa Anna. Vad ska vi äta för gott då?
-På långfredagen tycker jag vi tar hämtpizza.
-Jag hade nog tänkt mig lax eller lamm eller ett litet påskbord med sill och ägg.
-Men mamma...Du sa något gott. Då måste vi ha kebabtallrik på lördag. Det blir bra, hämtpizza och kebabtallrik. Förresten så vet jag inte om jag ska äta med er. Jag kanske ska träffa någon istället.

torsdag 6 april 2017

Tinga

Jag lagar Chicken Tinga eller Tinga del Pollo. Det är ett nytt recept, som jag inte provat förut, någon slags kyckling med chili, som man kan äta som tacos. Ovanför spisen susar köksfläkten. Den absorberar dofterna från matlagningen. Jag har dukat. De stora mörkgröna tallrikarna står ovanpå tabletter av svart bast. Glasen är blekgrå och knottriga. Salladsskålen står mitt på bordet. Patrik får bestämma vad vi ska dricka.

Ute skymmer det. Köket fylls av ett klarblått ljussken. Jag går fram till fönstret. Det blå ljuset pulserar mot fönsternischen. Trots att jag sträcker på huvudet ser jag inte varifrån ljuset kommer. Hela bostaden vibrerar. Ljuset tränger in i sovrummet, vardagsrummet och hallen. Jag tar på mig ett par tofflor och går ut på trappan. På gatan står två brandbilar och en ambulans. Polisbilen kommer strax efter och parkerar bakom ambulansen. Brandmännen drar slangar längs trottoaren.

Utanför staket står grannen Sten och pratar med en gubbe med keps och damcykel.
- Jag såg hur det rök från 32:an, säger han. Röken kom ut från ett källarfönster. Det är nog en källarbrand. Jag ringde 112 så snabbt jag kunde. De kom hit på 3 minuter.

När jag och Patrik äter kan vi inte tala med varandra. De blinkande blåljusen fyller köket och det känns som jag tuggar i kapp med ljuset. Det dånar när brandkårens slangar tömmer vattenposten. Ljudet är egendomligt. Jag har aldrig hört det förut.


onsdag 5 april 2017

Vi ses

Vattnet var tenngrått och stilla den dagen. Vid badplatsens brygga låg ett gräsandspar. Jag funderade på varför de sökt sig hit och inte trängdes med de andra tjattrande änderna i ån vid stadshuset. Utanför vassen vid Vänster Udde hade jag sett ett par knipor.

Gräsplanen hade börjat grönska. När barnen var mindre hade vi varit här ibland på klassföräldrarnas vårfester med brännboll och tipspromenad. Ett år vann jag en ananas på tipspromenaden. Den var omogen och svår att äta. Ett annat år kom jag nog sist. Då var det någon sportfåne som skrivit frågorna. Otto vägrade att spela brännboll det året. Han hade hittat en gädda, som simmade under bryggan.

Birgitta kom ner längs grusvägen från parkeringsplatsen. Hon var klädd i en mörkblå jacka och hade gångstavar i händerna. Jag kände igen henne från jobbet, trots att det var flera år sedan jag sett henne. Vi bytte några ord och ESS, min  engelska springer spaniel, blev svansviftande lycklig över att få nosa någon i skrevet. Hon sa vi ses när vi skildes åt och jag svarade med samma fras, till intet förpliktigande. Jag hade hört att hon varit gift med en läkare. Han sköt sig.

Hon försvann in i alskogen vill vänster upp badplatsen och jag började gå upp mot parkeringen. På en stolpe hängde ett urblekt anslag där kommunen meddelade att toaletterna vid Stråsjön tagits bort på obestämd tid på grund av upprepad vandalisering. Vem gav sig på att välta ett utedass av plast vid en badplats? Kom de hit sen och tittade på anslaget? Kände de att de åstadkommit någonting när de läste om det i tidningen?

tisdag 4 april 2017

Text inspirerad av bok

Inspirationsmening. Har du en nagelklippare? Meningen är hämtad från Världens vackraste man av Lena Ackerbo. Jag tror jag har fått tips om den via en av de här skrivövningarna, men jag har inte hunnit börja läsa den än.

När jag tog av mig skon såg jag en röd fläck på strumpan. Tånageln hade fläkt upp sig och börjat blöda. En flisa av nageln hängde lös. Jag linkade in på gästtoaletten och satte mig på toalettlocket och petade på skadan. En badrumsskåp med jalusiluckor och en spegel i mitten satt ovanför det ljusblå tvättstället. Runt toalettstolen låg en ljusblå frottématta. De storblommiga tapeterna var ljusblå, gästhanddukarna likaså. Hela badrummet doftade parfymerat tvättmedel. Kusinerna hade försvunnit iväg, utan mig och jag hade gått in ensam.

Jag rörde vid knoppen på badrumsskåpet. Mamma hade lärt mig att man inte fick rota i andra människors skåp. Det stora badrummet tillhörde mosters familj. Dit fick jag inte gå, utan jag fick bara använda gästtoaletten. Utan att nudda golvet med tårna gick jag ut i hallen.
-Hallå, ropade jag. Hallå.
När ingen svarade tittade jag först in i köket. Det stod tomt, så när som några smulor på vaxduken. Händerna darrade när jag tryckte ner handtaget till vardagsrumsdörren. Farbror satt i sin fåtölj och rökte pipa. Jag vände bort ansiktet för att inte kväljas av röklukten.
-Var är faster? stammade jag. Har du en nagelklippare?