Arrangemang

Från radion hörs Barbro Hörberg sjunga. Musiken har arrangerats så varsamt att den får mig att tänka på ett stilla sommarregn. I sången reser hennes make till London för att arbeta. Hon kan inte följa med och tillbringar sommaren ensam på den ö han köpt. På sommarön plockar hon smultron och  äter med grädde.

En gång hade vi också en ö. Farfar sålde den till en läkare från Göteborg. Jag vet att pappa bråkar med farfar om det. Ön betydde inget för farfar, det var utmarker av ringa värde och försäljningen gav ett välkommet tillskott till kassan. Pappa skulle vilja ha ett hus vid vatten, men nu ska stränderna skyddas och han får inget bygglov.

Läkarens ö är privat område. Vi får absolut inte gå i land. Jag har varit där med Olle och Göran flera gånger. Vi har rott ekan genom näckrosorna som täcker viken och lagt till vid läkarens brygga. På ön finns ett rött litet hus, ett rum och kök bara. Framför fönstren hänger gröna fönsterluckor. Vi har pillat isär dem för att kunna kika in. Vi såg en öppen spis i vardagsrummet och två fåtöljer med blommig klädsel. På väggen hängde en tavla med en naken kvinna, ingen naturtrogen, utan en sådan där modern bild där målningen ser ut som den är gjord av sammanfogade pappbitar.

Läkaren äger en ö, som en gång var var vår. Jag funderar på om det kan vara den ön Barbro sjunger om, men hennes ö är solig och fylld av smultron. Läkarens ö är skuggig och mörk och omgiven av gula näckrosor. Vi har aldrig sett någon på ön och vi ser hur stugan murknar och förfaller år från år.