söndag 24 juli 2016

Nyfiken

Sjön skymtade från vägen, precis i utkanten av Norrby. Jag brukade se den när jag körde till torpet. 60-talsvillorna, Connys bilservice och ICA Nära hade på något sätt blivit kära bekantskaper. När jag passerar Norrby var jag nästan framme vid Vidäng, mitt eget lilla paradis. Det hade aldrig blivit av att jag stannat i Norrby. ICA-butiken stängde redan vid sex på vardagarna och hade bara öppet på förmiddagen på lördagen. Conny med den snirkliga neonskylten hoppades jag slippa anlita.

Sjön gjorde mig nyfiken. Jag stannade till vid den gamla marknadsplatsen och parkerade bilen med fronten vänd mot de rödslammade bodarna i liggtimmer. En gång om året, tidigt om hösten, var det marknad i Norrby. Under övrig tid sköttes marknadsplatsen av hembygsföreningen. Förra året hade Louise Hoffsten spelat där. Jag hade funderat på att åka dit, men det blev inte av. Kanske regnade det. Byns museum var stängt. Ville man se samlingarna fick man ringa till Rolf eller Kerstin.

Jag gick genom  ner mot sjön genom den glesa tallskogen. På marken låg flera mögliga märgben. Sjöns stränder var branta och det frodades vass i strandkanten. Sjöns bortre ända pryddes av ett bestånd med näckrosor. Ingenstans verkade det gå att gå ner till sjön. Varför hade inte byn brytt sig om att anlägga en badplats? På väg tillbaks till bilen mötte jag en irländsk setter. Den kastanjebruna hunden sprang lös. Ingen människa fanns inom synhåll. När jag var yngre tyckte jag att hundar av den rasen var de vackraste av hundar. Nu verkade den mest obändig och svårtämjd. Kanske var den skyldig till märgbenen i skogen.

torsdag 21 juli 2016

Tillsammans + smal

Satt på en parkbänk tillsammans med valpen. Vi skulle ägna oss åt social träning och passivitetsträning och inte bry oss om de människor som gick förbi. Det gick så där. Valpen vann. Den låg snällt vid mina fötter. Jag iakttog de förbipasserande och brydde mig allt för mycket. En kort glimt skapade ett människoöde. Jag såg dem som jag trodde var smala och lyckliga. De var alla över fyrtio år och verkade ha gjort upp med sina liv. Sen fnös jag åt min illusion. De fanns rundnätta människor som verkade minst lika harmoniska och därtill levande och utforskande. Varför ska det vara så viktigt att vara smal?

tisdag 19 juli 2016

Fynd

Jag ombads att vakta ett bord på en bakluckeloppis.Varorna var knappast fynd, utan prissatta utifrån sitt värde. Så där stod jag på en gräsplätt utanför ett köpcentrum och köpslog. En äldre man kom fram och ville visa delar av sin myntsamling. I plånboken bar han två en-kronor i svartnat silver. En från 1879 och en från 1904. Brödrafolkens väl stod det på dem. Jag sa att jag aldrig sett så gamla en-kronor förut och det var sant. På grannbordet låg en bok med titeln Konsten att flirta. Det kändes inte som jag behövde den.

Sen sålde jag två gröna plastbackar från Pripps. En skäggig yngling knöt fast dem på taket till sin risiga Folkvagn och drog iväg.  Han tyckte att han gjort ett fynd.
-Det verkar som de gröna drickabackarna är populärare än de klargula, sa bordsägaren.
-De är ölbackar, sa jag. Läsk såldes i gula backar och lättöl i gröna. Kommer du ihåg när man var liten och fick välja dricka ur en back blandad läsk? Vad högtidligt det var.

måndag 18 juli 2016

Skicka mm

Vi stannade till i Borensberg, när vi passerade och parkerade bilen på en gräsplätt mellan några husbilar. Regnet hängde i luften, så vi tog med paraplyer Trafiken stod stilla. Bron över Göta Kanal hade öppnats. Vi passerade bilkön och gick genom hamnområdet och passerade serveringar och loppmarknader.

På en av broarna stod vi en stund. I vattnet stod ett konstverk på en flotte. Mot en fond av granskog visade den en glasblåsare om dagen och en urmakare om kvällen. Jag funderade på att ta en bild, men avstod.
-Vi skickar inga vykort nu för tiden, sa jag. Förr köpte man till och med vykort och sparade som souvenirer och satte in i pärmar med plastfickor.

När vi gick tillbaks mot bilen stannade vi vid slussen vid Göta Hotell, det faluröda, som var med i Göta Kanal-filmen. Närmast oss låg en tysk motorseglare, 38 ". En svensk 45"-are gled in efter i slussen. Kaptenen körde den irriterande nära. Hans fru som stod på fördäck skrek "stanna". Tyskarna vakade över sin båt. Jag tänkte, tänk om de där båtarna följer varann från Östersjön till Västerhavet och besättningarna inte tål varandra. Vid bortre sidan låg en IF, avfendrad mot stensättningen. Den låga segelbåten gjorde inget väsen av sig. Besättningen förde den stilla genom slussen. Slussvaktarna manövrerade luckorna med handkraft.

-Det var länge sedan vi såg den där Göta Kanal-filmen, sa jag.
-Den går ständigt i repris.
Det började regna. Vi fällde upp paraplyerna och skyndade mot bilen.

torsdag 14 juli 2016

Allvarliga

Pufftext

Såg en bild på en barkbåt
Försedd med en livboj av garn
Den fick mig att minnas
Tiden då vi inte var så allvarliga
Bara uppriktiga i vår strävan
Att sjösätta den perfekta barkbåten
Pappa täljde
Vi skulle inte skada oss
Barken tog vi där stockarna legat
Innan de kördes till sågverket
Det fanns en ändlig mängd av bark
Andra gånger lät vi pinnar flyta
Med strömmen
Vi följde bäcken

Tillägg

Vill bara säga att jag är glad för att ni finns och för att ni skriver. Det är en sådan dag idag, då man behöver säga något positivt och mena det.

tisdag 12 juli 2016

Text inspirerad av bild

Fotoalbumet hade gröna pärmar och sidor av brun kartong. Någon, jag tror det var Ture, hade skrivit vad bilderna föreställde. Där fanns Emma och Egon, fisketurer och döda gäddor. En enda bild saknade påskrift. Det var ett svartvitt foto som verkade föreställa ett massmöte. Jag funderade mycket över den där bilden. En manifestation var så lång från vår familjs sätt att vara. Vem hade satt in den i albumet för att minnas?

måndag 11 juli 2016

Blommor

Bilen gick sönder.
Det var inte min bil.
Jag var bara med som något slags umgänge.
Först lyste alla varningslamporna.
Sen gick bilen sönder. Motorn stannade.
Vi blev stående längs riksvägen, på en busshållplats utan tidtabell.
Sällskapet beslöt att ringa efter bärgning.
Bärgaren sa att den skulle komma efter en halvtimme.
Under väntetiden undersökte vi skogen.
Det var en tråkig skog, helt utan svamp eller bär.
I vägrenen växte några blommor, ett glest bestånd med blåklockor.
Någon hade kastat bort en dörrmatta.
En sillburk av glas låg i gräset.
-Varför dröjer bärgaren?  sa sällskapet.
-Han skulle nog titta färdigt på sin p-film, sa jag.
Bärgningsbilen kom och föraren klev ut ur bilen.
-Du hade nog rätt om det där med porren, väste sällskapet. Jisses vilken kille.
-Han ser ju ut som värsta rockstjärnan.

söndag 10 juli 2016

Förflyter

Min syster skriver tacksamhetsdagbok på facebook. Hon är tacksam över sitt nya inglasade uterum och de perfekta möblerna och är så glad att få inviga det tillsammans med sina vänner. Jag trycker gilla och bestämmer mig för att jag avskyr facebook. Mina dagar förflyter på ett helt annat sätt. Tacksamhetsdagbok skriver jag inte, allra minst på facebook .

lördag 9 juli 2016

Kopior

När Petra och Henrik skulle fika på Café Retro hamnade de mitt i starten till ett mopedrally. Rallydeltagarna flockades kring sina mer eller mindre välputsade klenoder. Mopederna var kopior av deras ungdomsdrömmar. De funderade på om de skulle köra 3 eller 4 mil eller rent av köra båda slingorna i rallyt. Medelålders män anklagade varandra för att vara pubertala. Har man hål i avgassystemet på sin Zündapp så är man pubertal. På hemvägen nämnde Henrik att han gärna ville ha en moped. Han sa att de inte var så dyra och köpte man en i gott skick, skulle man inte behöva meka med den heller. Petra sa att hon inte ville ha någon moppe. När hon var 13 år körde hon moppe på kusinernas lantställe och körde in i en stenmur och bröt armen. Det var första och enda gången hon körde moppe.

fredag 8 juli 2016

Text inspirerad av bok

Inspirationsmeningen: De har gått och lämnat mig ensam vid matbordet,
är hämtad från Lydia Davis - Jag har det rätt bekvämt, men skulle kunna ha det lite bekvämare och andra noveller.

De har gått och lämnat mig ensam vid matbordet. Jag sitter kvar med händerna vilande på bordsskivan. På duken ligger smulor av potatisgratäng och fläskfilé. På Wilmers plats står en halväten pannacotta. Den var äcklig, sa han. Konsistensen är vidrig. Mikael sa att jag inte behövde göra den efterrätten någon mer gång. Vad är det för fel på äppelkaka?  Jag sa ingenting om hans tilltagande fetma. Hallonen hade saftat sig och lämnat kvar en röd bottenskyla i  min dessertskål. Jag tycker om pannacotta.

Nu sitter Wilmer och Elias och fingrar på sina telefoner. De verkar inte ens hata varandra längre. Mikael halvligger i soffan. Vi har köpt en sådan där soffa med divan, för att att han ska kunna sträcka ut sig när han tittar på sporten. Jag släcker stearinljusen med fingrarna. Det fräser från veken, när lågan slocknar. Jag tänker på hur modig jag kände mig när jag var barn och lärde mig släcka ljus så. Sen tänker jag på när jag och Carina drog loss hårstrån från huvudet och brände dem. Bränt hår luktade det och vi var bakis sedan festen kvällen innan. Jag vill minnas att festen var misslyckad. Martins familj hade swimmingpool inomhus och jag tror jag hatade honom. Det där med att bränna hår kändes destruktivt. Nu ska jag diska. Ingen kommer att lyssna om jag ber om hjälp.

söndag 3 juli 2016

Misstänkt

Mamma sa alltid att Maggan hade misstänkt många virkade flaskpudlar. När Maggan dog såldes bohaget på auktion. Det var en sådan där sommarauktion där sommargäster och bofasta trängdes och bjöd över varandra. Enligt min sambo Martin, så betalades överpriser för det mesta. Han nöjde sig med att köpa korv. Jag ropade in en sådan där fyndlåda med allsköns bråte. I lådan låg flera flaskpudlar.

Det mesta från lådan stuvades undan. Så också flaskpudlarna. En fredagskväll i oktober kom vi att börja prata om flaskpudlar. Martin hade hört samma sak som mig. Maggan hade misstänkt många flaskpudlar. Vi pratade om vad man drack på 1970-talet. Apelsinsaft från Bob i dunkar mindes vi båda och urdiskade sirapsflaskor fyllda med saft. Fanns det saft på glasflaska att köpa i affären? Vi var osäkra.

Jag vet inte vem av som föreslog att vi skulle undersöka en av de där flaskpudlarna närmare, men vi gick ner i källaren och letade fram en brun storpudel. Martin tog en sax och jag rös när han började flå djuret. Det var som vi börjat misstänka. Pudeln var virkad kring en flaska med billigt dessertvin.



lördag 2 juli 2016

Nummer + konstigt

Hundarna skällde
Ett dovt varningsläte
Det var i och för sig inget konstigt med det
De skäller, vad jag än tycker om saken
När jag kom ut låg det en död kråka
Under körsbärsträdet
Tonåringen som tagit genvägen förbi bostadsrätterna sa
Jag såg en död gröngöling på gräset
Kråkan under körsbärsträdet var nummer två
Den andra döda fågeln
Det som är så märkligt är
Att det var vuxna fåglar
Skatan som hängde i busken vid lekparken
Var inte heller någon unge