Tillsammans + smal

Satt på en parkbänk tillsammans med valpen. Vi skulle ägna oss åt social träning och passivitetsträning och inte bry oss om de människor som gick förbi. Det gick så där. Valpen vann. Den låg snällt vid mina fötter. Jag iakttog de förbipasserande och brydde mig allt för mycket. En kort glimt skapade ett människoöde. Jag såg dem som jag trodde var smala och lyckliga. De var alla över fyrtio år och verkade ha gjort upp med sina liv. Sen fnös jag åt min illusion. De fanns rundnätta människor som verkade minst lika harmoniska och därtill levande och utforskande. Varför ska det vara så viktigt att vara smal?