söndag 31 augusti 2014

Säkerhet

Jag vill bara krypa ihop
I fosterställning
Ligga stilla
I säkerhet
Omslutas av en filt
Tillåtas vara
Bara tröstas
Jag vill inte
Gå till tandläkaren

lördag 30 augusti 2014

Vi

Dialog

-Du ser melankolisk ut.
-Mm. Jag har varit inne på facebook. Var och varannat inlägg handlade om "vi har inga pengar". Folk bekymrar sig om sin pension. En bekants bekant har inga pengar till kattens veterinärräkning. Vi har inte råd med något flyktingmottagande. Halva Sveriges befolkning kommer att gå under i ekonomisk misär om fel partier vinner valet. Delade länkar till debattartiklar hit och dit.
-Du brukar väl gilla facebook?
-Men inte idag. Det börjar bli så svartvitt och polariserat. Den politiska debatten innehåller så få nyanser. Jag hade väntat mig en stunds förströelse från facebook. Helst av allt vill jag bara gå och förtidsrösta och åka på restresa och komma tillbaks efter valet. Jag skulle vilja rösta på en politiker som har en usk-lön, bor i en hyrestrea och fostrar två ungar på de pengarna, handlar sina kläder secondhand och driver frågan att politiker ska ha samma a-kassa, sjukförsäkring och pension som andra. Finns det någon?

Svinarp IRL

Kommunalrådet studerade den nya installationen på biblioteket, som även inrymde kommunens sällan besökta turistbyrå. En rad röda skyltar med information om olika svenska resmål satt monterade runt en stång.
-Eftersom vi inte har några egna sevärdheter i Svinarp får vi snylta på andras, tänkte han och noterade att skyltarna var vridbara. Näckrosorna i Fagertärn pekade åt helt fel håll.

fredag 29 augusti 2014

Intensiv

Sädesärlans unge satt på muren i morse. Jag stannade till och iaktog den. Det blev ett möte mellan människa och fågel, där fågeln blev ett öga till en annan värld. Sen blinkade den skälmskt åt mig åt mig, ruskade mötet ur fjädrarna och lyfte. Den sjöng när den flög bort. Kanske borde jag inte stirrat så intensivt, utan bara låtit fågeln vara fågel. Den gångna natten var tung. Jag kände mig långt i från utsövd när jag vaknade. Febern hade haft mig i sitt grepp. Inget kunde få mig att sova. Jag klardrömde och virrade och skapade en evighetslång monolog om skogsbranden i Västmanland. Skarpsinnigare har jag aldrig varit. Om morgonen kändes det omöjligt att skriva ner mina tankar. Jag är så angelägen om att tänka rätt. Kanske var silverljuset kring fågeln det jag behövde i morse. Språklös och fantasilös skriver jag om mig själv. Det känns åtminstone varsamt att göra så.


torsdag 28 augusti 2014

onsdag 27 augusti 2014

Hög

Dagens text

Sofia möblerar hotellrummet efter sig och sitt. Hon noterar att rummet är så opersonligt att det nästan blir ironiskt. Beläggningen är låg. Personalen har givit henne ett dubbelrum, trots att hon är ensam. Necessären ställs på tvättstället i det kaklade badrummet, ombyteskläderna hängs in i garderoben och pyjamas och raggsockor stoppas in under kudden på sängen närmast dörren. Ett ögonblick föreställer hon sig att hon tar med sig en främling in på rummet, en man som hungrar efter hud och kön, men hon vet att hon inte tänker låta någon utomstående röra vid hennes kropp.

Någonstans har hon läst att det första man brukar göra när man kommer in på ett hotellrum är att slå på TV:n. Plattskärmen hänger blank och slät på den vita tegelväggen. Fjärrkontrollen ligger på skrivbordsunderlägget. Hon rör den inte och ler åt sitt ointresse. På sängbordet ligger två böcker i en liten hög, en lättillgänglig roman för tågresan och en volym med Dagens dikt hon hittat på en loppmarknad. Poesin är för tankarna, romanen för att slippa dem.

Hon tar fram sitt anteckningsblock och en penna och väljer att sätta sig i fåtöljen. Det finns inget här, skriver hon. Bara jag. Tågresan hit var hemsk. Jag reste i tyst kupé och hade bokat det i tron att lugnet skulle vara välgörande. Resan blev en påtvingad meditation ett möte med mig själv i något som var en nästintill kompakt tystnad. Medresenärerna slöt sig i sig själv, i sömn eller arbete. Kanske behöver jag sorl för att känna mig trygg och slippa känna mig utlämnad, samtal som kan nästla sig in i mina tankar, ljudföroreningarna från en mobiltelefon där uppringaren tvingas vänta i en telefonkö,en mors oro för ett gråtande barn...Jag säger alltid jag inte stör mig på andra människor och att jag söker mig till tystnad. Efter den här resan vet jag inte vad tystnad gör med mig. Jag ska skriva nu och den mening som mött mig som en varulv om natten är "Sandra upprepar sin mor, den unga änkans, historia".


måndag 25 augusti 2014

Brand

Det finns en historia, som knappt kan berättas. Den är så tunn och skör, att den inte ens kan bli poesi. Jag  leker med den i tanken och ger människorna namn och  låter dem mötas i solsken efter regn. De får ett yttre. Händelsen får en ram, en plats att vistas på. Jag kan göra så, för han, som möter en annan och ser denna människa, bär en tröja till förmån för brandoffren i Västmanland. Men min berättelse och mina fattiga ord verkar välja det abstrakta. Det konkreta blir för grovt och får mig att tänka på trätrall som mörknat och blivit hal av regn.

Bilden är denna. Två människor famnar varann. De ska ta farväl och håller varann länge och ömt. Han är musiker. Under helgen har han uppträtt och ingått i arrangörsgruppen. Hon har varit på festivalen och känt sig som en älskad gäst. De har sprungit på varandra då och då, mötts i vimlet, lett. Han har rufsat om henne i håret och hon bär minnet av hans hand i mot hennes hjässa i minnet.

Så släpper han henne, men stannar i omfamningen, som han ska till att kyssa henne. Hon vet att han kysser sina vänner, i eufori på scen eller i kärleksfull värdighet i dess närhet, kyssar som är judaskyssens motsats. Det blir ingen kyss. Han rodnar. De skrattar till och släpper varann.

Hon skulle kunna tramsa bort det där och säga "Jag har nästan blivit kysst av min tonårsidol", men istället väljer hon något annat. Hon väljer självaktning och vet att han lär ut hur man möter en människa, med kärlek, värme och värdighet, och låter den bli sedd. Det är så man ska se på en annan.

torsdag 21 augusti 2014

Ärende

Billgren

Slinker in på länsmuseumet efter ett annat ärende.
Ola Billgrens fotorealistiska målningar hänger sina sista dagar.
På ett hotellrum på Franska Rivieran klär en ung kvinna av sig.
Hon står lätt framåtböjd i bara trosorna.
Mannen hon träffat står med ryggen åt henne, vid hotellrummets dörr.
Hon är blond, han är mörk.
Utställningskatalogen antyder att sexet inte kommer bli lyckat.
Jag ser högt betald meningslöshet.

Självinsikt

Går till biblioteket
Gör ett ärende på stan
Lämnar tillbaka självhjälpsböckerna olästa
Jag ska börja ett nytt liv nu

onsdag 20 augusti 2014

Förbjuda

-Hur är det?
-Jag har börjat göra sådant som jag förbjudit mig själv att göra.
-Som vadå? Tänker du på ditt ex, fast du inte får? Minst fyra gånger om dagen kollar du så du inte tänkt på exet och då tänker du på exet i alla fall, fast du inte ska, bara för att kolla att du inte tänkt på honom.
-Nej, jo exet tänker jag ju på förstås, precis som du säger. Jag har börjat irritera mig på unga tjejer. Inte tonåringar, utan de som är ett par år äldre. När jag var i den åldern svor jag på att jag på att inte bli en sådan där - satkärring. Nu är jag där och jag irriterar mig på dem. Shoppingvanor. Inredningshets. Matlagningsskryt. De är så himla smarta och energiska. Droppen rann över när jag var nere på stan i helgen. Jag skulle till biblioteket, förresten. Det var någon slags loppis på torget. Du skulle bara se vad folk säljer. Kassar med oanvända kläder från Ullared. Det är inte ens IKEA-kassar längre. Det är säckar från Ullared. Varje säck är stor som en byrå.
-Då skulle du se min granne. Husbil, villa, båt och sommarstuga. Där kan du snacka om konsumtion.
-Han är väl pensionär? Då är det livskvalitet.

tisdag 19 augusti 2014

Sky

På TV:n i väntrummet visades ett inslag om huvudlöss, kräksjuka och förkylningar. Nys i armen och var glad hette det. Tidningen på bordet framför landstingsfåtöljen såg tämligen oläst ut. Omslaget lovade mig ett nytt och bättre liv om jag följde ett fem veckors program. Ivrigt började jag bläddra efter bilagan och hittade några boktips som jag försökte lägga på minnet. Tre nyckelord om tre romaner sammanfogades till en bild. Stoner. Nederlag. Övervåning. Ett ögonblick kände jag mig kreativ. Att semestra ihop med andra leder till utbrändhet. Träffar man folk under semestern kan man blir sängliggande av ren utmattning, fick jag veta i en artikel. Testet om det nya livet inleddes med frågor om man var beroende av sin mobiltelefon. Det var jag inte. Sen kallades jag in till tandläkaren. Upplysningar om hur jag kan förbättra mitt liv får jag uppenbarligen se mig i skyn efter.

måndag 18 augusti 2014

Kontakt

Kråkfåglar samlas
Kring gammelkvinnan klädd svart
Matas med smulor
Villagatan är stilla
I väntan på regnkontakt



söndag 17 augusti 2014

Kvitto

Jag har inte skrivit på två dagar. Kanske är det ett kvitto på hur jag mår eller ett tecken på att jag har en förmåga att förlora mig i oväsentligheter. Jag vet inte riktigt. Hela tiden letar jag efter en berättelse. Kan jag skriva om det här? Finns det en twist i det hela? Bortbjuden. Utflyktad. Sen när jag har tid och borde tänka fastnar jag på facebook och känner mig som en främling för resten av världen. En tecknad spåkvinna ler inställsamt mot mig och tycker jag ska berätta för hela världen vilken fantastisk person jag är. Hon heter Anita. Jag gör meningslösa tester och kommer fram till att den färg som motsvarar mig själv bäst är turkos. Som fisk är jag mest av allt en ål. Jag har scannat datorn på jakt efter virus och letat efter en fåtölj med fotpall. Oväsentligheter.

Igår ett ögonblick av tid. Jag lade mig på bryggan vid ån. Svanungarna vid vassruggen på andra sidan ån började bli vuxna. Skräddarna for över det svarta vattnet. En kvinna en bit över 60 tog sitt morgonbad. Hon bodde nära och gick ner i badrock och Foppatofflor. Mörkgrön badrock och ljusblå plasttofflor. Ett par simtag. En intvålning. Man blir så pigg av att bada. Hela dagen mår man gott av det. Jag lade mig på rygg och vände handflatorna uppåt och andades lugnt. Det började regna. Jag låg kvar och bestämde mig för att den där bryggan var en minnesbild att behålla. Bryggor är bättre än mycket annat. Sen kom skyfallet...Hur klarar skräddare sådant?

Glad för att ni finns och skriver och läser.

torsdag 14 augusti 2014

Hämnd

-Så du menar att jag ska resa hem? För att få någon slags upprättelse?
-Du är så vacker, jag vill att de ska se dig så.
-Jag tror inte det är möjligt. Hela mitt liv har jag hämnats på de där människorna. Varje timme över läxböckerna, varje längd i simhallen, varje gång jag givit efter och ätit, varje gång jag haft disciplin nog att hantera min hunger. Minut för minut har jag hämnats. Till vilken nytta? Just nu känns allting tomt.
-Det är en klassfest...
-Jag vet. Kommer hälften att komma? De som känner varandra och fortfarande umgås. De lyckade.
-Lyckade?
-Människor som haft en strategier som fungerat, om inte behöver ompröva allt gång efter annan. De som varit populära och vet hur man....äh, du fattar. Man blir femton igen och allt man försökt bygga upp raseras så fort man ser Mobbar-Martin och Martina. Han är kung och hon är drottning. Skit samma att han är alkoholist och bor i en etta...
-Jag hade det väl inte så. Vi hade rätt bra sammanhållning i min klass.
-Jag tänker inte riva upp några sår. Det är illa nog att jag får en inbjudan per brev och att Kristina ringer och stammar och undrar om jag ska komma. Jag kan inte hämnas. Det enda jag kan göra är att försöka försonas med mig själv, dag för dag, timme för timme. I natt har jag knappt sovit.
-Det verkade som du sov.
-Jag sov räv och låtsades bara sova. Det känns som en avrättning att vakna i vargtimmen. Vad har det djuret gjort för att förtjäna våra uslaste nätter?



onsdag 13 augusti 2014

Agenda

-Står det något intressant i tidningen?
-Du skulle bara veta. En katt har rymt och kommit till rätta. Mamman i familjen skulle lägga familjens yngsta barn. Treåringen och sjuåringen lekte med katten under tiden och klädde den i bebiskläder. En vit tröja med orangea ugglor på valdes till kattdräkt. Katten rymde, men kom tillbaka efter ett par timmar. Utan tröja.
-Och...
-Det journalisten har stavat rätt till orangea, men det är inte det som är så fantastiskt. De tog kort på katten innan den försvann. En svartvit liten katt med tröja på.
-Vad ska vi göra till helgen? Har du något på agendan?
-Jag har definitionsmässigt en egen agenda. Det står så i Wiktionary. Vi har länge arbetat för att uppnå konsensus i lönefrågan, men Peter verkar ha någon egen agenda, som gör det omöjligt att komma till stånd med en sådan.
-Så du menar att du kan ha en massa hemligheter för mig, bara för att du heter Peter?
-Helt klart. Funderar på stand-up. Det kanske kan vara roligt. Lotta på personalavdelningen skulle visst dit.

tisdag 12 augusti 2014

Mörka

Lite nonsens idag igen

Igår kväll var himlen blå
Men det regnade ändå
Precis där jag skulle gå
Molnen var mörka, det kom en skur
Som jag inte kunde komma ur

måndag 11 augusti 2014

Nysta

Härvan från sommarens hantverksmarknad ligger kvar onystad. Natten har varit månljus och säkert kall. Regnet väckte mig i gryningen. Jag säger till mig själv, att det varit en fin sommar, en av de bästa. Det regnar augusti nu och det är möjligt att det redan är höst. Jag rör vid garnhärvan. Den är tenngrå och silvermjuk. Ett visitkort från fårgården Gläntan i skogen ligger instucken i pasman. Gotlandsfår. Pälsull. Spunnet av Ull i Väst, ett kooperativ för dem som satsar på att ta tillvara och förädla den svenska ullen. Kanske kommer jag aldrig att nysta och sticka den här härvan, utan bara behålla den som ett klappgarn. Jag ryser av välbehag så fort jag rör vid den. Den rymmer så mycket livskvalitet. Fåren i hagen. Ägarens omsorg om sina djur. De skickliga spinnarna på kooperativet som spunnit. Minnet av sommardagen i slutet av hetaste juli på hantverksmarknaden. Sticka kan jag. Pulsvärmare, halsdukar, vantar, bäddsockor...Det är 1 hg, som räcker till något, i härvan, men kanske är just det garnet för vackert för att nystas och stickas...

söndag 10 augusti 2014

Sjuk

-Hur var loppisrundan?
-Det kändes inte helt bekvämt faktiskt, nästan sjukt. Jag funderar nästan på att sluta gå på loppis.
-Hur då?
-Det var ett par som hade annonserat att de hade loppis hemma. Vi åkte dit. Sjöängen. En gul kåk. Flerfamiljshus. En egendomlig lukt i trapphuset. Det luktade sött på något sätt. Kväljande. Killen och tjejen höll på och renovera lägenheten. Loppisen hade de i ett mörkt rum med neddragna persienner. Psykadeliska tapeter på väggarna. Tredimensionella tavlor med ölburkar på. Loppisgodset bestod av tio blomkrukor och fyra T-shirtar.
-Sjöängen, sa du. Minns du vilken gata?
-Midsommargatan 12.
-Vet du vad den kåken kallas?
-Nej.
-Morden i Midsummer. Ni kanske ska sluta med det där?
-Det var Gunilla som ville gå på den loppisen. Inte jag.

lördag 9 augusti 2014

Håla

I en hobbits håla
Vill jag äta och skåla
Dit vill jag komma på fest
Skvallra om dvärgar och ha det bäst
Be att få kumminkaka
För att på det nybakta smaka
Göra rökringar på trollkarlars vis
Kanske i form av en flygande gris
Samt diska herr hobbits porslin
Med ömma händer och hjälpsam min


(nonsensdikt, men nonsens är nog bättre än inget)

fredag 8 augusti 2014

Prydlig

-Du har varit hos frisören ser jag. Nyklippt och prydlig.
-Det tog en evig tid. Frisören fick besök av en kringresande försäljare med skåpbil och hårfönar. Jag hann läsa mängder med veckotidningar. Unga änkor och konstiga sjukdomar och smaskiga kakor. Nu förstår jag hur det är med tröstätande kommer sig. Först läser man om elände, sen bakar man en kaka för att man måste muntra upp sig.

torsdag 7 augusti 2014

Skada

Vardagsbetraktelse 1

-Är det någon i sällskapet du ska ut med som har vildmarksvana?
-Nej, men vi har googlat jättemycket.
-Så ni är pålästa med andra ord? Det skadar aldrig att fråga om man som förälder är orolig.
-Vi ska inte ta med mobiltelefoner heller.
-Va?
-Fast det tänker jag göra ändå.

En annan slags betraktelse

Publiken samlas på gräsmattan framför scenen i väntan på bandets nostalgispelning. De flesta är i 45-årsåldern. Några har tonårsbarn med sig. En svag doft av alkohol fyller den ljumma sommarkvällen. Sorlet från samtalen flätas ihop. Gasolgrillen för femtusen spänn var ett fynd. Grannens ungar kan inte ge fan i swimmingpoolen.

Sonny och Micke brer ut sig på picnickfilten. Tjejerna med urringning och rosevin får inte riktigt plats. De sitter på kanten av den blårutiga filten med plastbaksida och blinkar febrilt. Flirtar med sina karlar. Läpparna är fuktiga. Solbrännan skimrar i sensommarljuset. Micke har en skadat armbåge. Skrubbsåret vätskar. Varet rinner under sårskorporna. Den nya huden kring såret är vitblek och tunn. Sonny lutar sig bakåt och stöder på armarna. Runt handleden har han ett festivalarmband från Roskilde. Micke har ett likadant. Ett hölje av plast, en modern form av gips, sluter tätt kring Sonnys fot och underben. Det röda linnet klibbar mot ryggen. En svettpärla släpper taget från hårbusken under armen.

-Jag har festat med bandet, säger Sonny. Vilket drag, alltså. Skithäftigt.
Han dricker ur halva sin öl och börjar svära istället. Någonstans mellan svordomarna lyckas Julia uppfatta att alla var fulla på den där festen för säkert 20 år sedan och det blev bråk och att någon slog sångaren blodig.

En av konsertfotograferna som hänger framme vid scenen vinkar åt Julia. Hon gör tummen upp. I kväll ska det skrivas historia, av dem som tror sig kunna, hon och de andra, som söker närvaro i text och bild, musikskildrarna. Sonnys stora stund handlar om alkohol och våld, i närheten av någon som kan frälsa en publik och berätta en historia. Han sluddrar när han försöker återberätta den där natten för två decennier sedan för kompisar som knappt hör på. Kanske är Julia som bara råkar vara i närheten den enda som lyssnar. Ikväll handlar det om att möta sig själv och för henne är de mötena alltid våldsamma och på gränsen till ogripbara.

Knepig text, jag tyckte det var svårt att komma intill, tvekade mellan första och tredjeperson, men det fick bli ett bekant (?) gammalt namn. På något sätt känns det ändå bra, att försöka skriva något omöjligt. Man passerar en gräns när man gör det.

onsdag 6 augusti 2014

Vräka

Skrivövning

Varje Rätt Är Katastrofalt Anrättad

Vardagsbetraktelse 1 (haiku)

Det börjar stilla
Med fem udda droppar regn
Sen vräker det ner

Vardagsbetraktelse 2

-Jag har sett en elefant idag. Den stod under en presenning och åt. Djurskötaren hade vräkt ut hö framför den.
-Var då någonstans?
-I Stenbergs Park.
-Tekniskt sett är det väl ingen park. Bara en åker och en grusplan mellan soptippen och folktandvården.
-Det heter park i alla fall. Cirkusarna brukar slå läger där, vår och höst. Dessutom finns det en skogsdunge i närheten.
-I år har kommunens djurrättsaktivister klottrat "inställt pga djurplågeri" på varenda cirkusaffisch.
-Jag vet inte om det är djurplågeri med cirkus...Det ska vara roligt, men så skaver det ändå på något sätt. Jag såg en dvärg också. Fast den kanske tillhör kommunens äldreboende, inte cirkusen. Vad vet jag. Det var något med den där dvärgens ögon.  Fast jag bara passerade som hastigast sögs jag fullständigt in i blicken. Du vet hur det kan kännas när man ser på stjärnorna? Hur har du haft det idag?
-Jag har sett en räv.


tisdag 5 augusti 2014

Naken

Skyggar det nakna
Blundar för kroppens yttre
Låter mig smekas
Trots sårbarhetens taggar
Söker mitt hjärta närhet


måndag 4 augusti 2014

Röja

Jag rensar för närvarande. Röjer. Städar ur ett skåp i taget med målsättningen att inget vars existens inte är fullständigt självklar ska stanna kvar. Det finns ett österländskt talesätt där en munk hävdar att man bara ska behålla sådant man vet att man äger. En gång om året ska man rensa bland sina ägodelar. Skulle någon väcka mig mitt i natten och be mig redogöra för sådant jag äger skulle jag förmodligen kunna börja yra om den där klänningen från Gudrun Sjödén som jag inte använt på åratal.

En gammal soffa som stått i ett barnrum står numera i vägen.
-Soffan ska ut, säger jag. Jag vägrar vara härbärge åt en möbel som står i vägen.
-Är det säkert att den står i vägen? får jag höra, av någon som ung suttit i soffan.
-Det är klart att den står i vägen. Ser du inte det?
-Det är inget andligt då?
-Andligt. Vad är det för andligt med en gammal soffa?
-Tja. Den kanske blockerar energierna där den står. Om du tar bort den kommer energierna att flöda fritt.
-Den står i vägen.
-Om det är sant får du slänga den, men om du börjar tramsa om andlighet och energier ska den stå kvar.

Rensar och röjer och tänker på människor och låtsas som intet när saker försvinner ner i svarta plastsäckar. När jag väl kommer till soptippen kommer det som varit mitt att blandas med andras kasserade. Våra utnötta drömmar och brustna förhoppningar kommer att krossas av den lastmaskin som pressar samman innehållet i containrarna. Renade reser vi därifrån. Det som är jag och det som varit mitt är mycket litet när man kommer till kråkorna och måsarna där ute.



söndag 3 augusti 2014

Horisont

Till att börja med smickrades jag av att han ville ha mig i sina bilder. Jag trodde att kameran skulle göra mig vacker och visa vem jag verkligen var. I verkligheten vred han mitt ansikte och bad mig tänka på hållningen. Kroppsställningarna kändes aldrig naturliga. Det var när jag tittade på bilderna från vår bilsemester i Skåne jag insåg att vi inte såg på varandra. Jag tittade mot horisonten.

lördag 2 augusti 2014

Denna

-Denna tavlan har jag hittat på loppis. Den föreställer kungen. Han inviger ett naturrum. Här ser man saxen. Det gröna splattret nedtill i bild ska nog vara natur.
-Jag tror inte det är kungen, snarare ett förklätt kommunalråd i jägarhatt och lodenrock. Det syns på näsan. Kungens näsa är inte så rak och inte så röd. Förresten så heter det inte denna tavlan, utan den här tavlan.

fredag 1 augusti 2014

Text till bild + regn.

I hallen hänger mina båda jag. Konstnärsrocken och portföljen. Båda förtär mig med sin närvaro. Vardagsrummet är min ateljé. Staffliet står vid fönstret. Färgerna på ett rullbord bredvid. Dukarna finner sina hem. Jag låter det ske. Portföljen för mig till mitt arbete. På kontoret söker jag logiken och tror att redovisningen skingrar mina tankar. Till långt fram på natten målar jag. Sedan stupar jag utmattad i säng, förlorad i färgen. Bilderna jag vill göra sköljer över mig som ett åskregn om sommaren.

Ikväll kommer jag inte att möta mitt staffli. Vi har after-work och jag ska dela mina arbetskamraters triviala liv. Det borde vara enkelt för mig att gå hem, men nyfikenheten på den mänskliga varat får mig att stanna kvar på krogen till sent. I det upplösta, tramsiga och aggressivt berusade, överdrivet djupa och kladdigt intima får jag en glimt av den mänskliga själen. Den själen bär jag hem. Jag kommer att måla en stormvriden blomma i förtunnad akryl. Blå toner kommer täcka duken. I kronbladen kommer mina arbetskamraters ansikten skymta, var och en pinad under sin perfektion. Vad som kommer dölja sig i blommans bakgrund vet jag ännu inte.