lördag 31 mars 2018
Glad Påsk
Glad Påsk! Hoppas ni får en fin påsk. Jag dras med en långdragen och irriterande varannandagsförkylning och tycker lite synd om mig själv just nu.
söndag 25 mars 2018
Bättre
Igår var bättre
Än idag
Den 29 oktober
En söndag
Blir det bättre igen
På 80-talet var det också bättre
Då gladdes alla åt
Ljusa sommarkvällar
Nu frestar bara
Tidsomställningen på
Vad är det som hänt?
Än idag
Den 29 oktober
En söndag
Blir det bättre igen
På 80-talet var det också bättre
Då gladdes alla åt
Ljusa sommarkvällar
Nu frestar bara
Tidsomställningen på
Vad är det som hänt?
lördag 24 mars 2018
Text inspirerad av bok
Inspirationsmeningen. Och guiden var hemsk, är hämtad från Ferencik - Floden om natten.
Slottsguiden var klädd i medeltida dräkt. Min spontana reaktion när jag såg honom stå framför turistgruppen (turister är människor som slår ihjäl tid och tror sig göra något bildande under tiden) var och guiden är hemsk.
Det svarta stengolvet var ojämnt under fötterna. Det luktade fuktigt och instängt från de vitkalkade väggarna. Anna och jag stod längst bak i gruppen. En flicka i femårsåldern tappade antingen tålamodet eller balansen och trillade mot mina ben. Flickans pappa tog tag i hennes arm och stirrade strängt på henne. En blick från Anna fick honom att tiga.
När guiden började prata om borgens medeltida historia kikade jag in på kontoret. Det är något mer mänskligt över pappershögar och anslagstavlor med fotokopierade Berglin-serier än sirliga dokument från fjärran århundraden. På andra våningen fanns en festsal med grönaktiga takmålningar från 1500-talet. Damm från hö och säd hade bevarat dem genom århundrandena då borgen använts som sädesmagasin. Från ett av fönstren fick vi se ut över ängarna. På andra sidan sjön blånade åsen och i hagen betade skotska utegångskossor. De såg vildsinta ut med raggiga fällar och stora horn.
-Vad tyckte du? frågade Anna när vi satt i bersån och fikade efter rundvandringen.
Jag bröt en sockerdröm i bitar och plockade upp en smula från fatet med hjälp av pekfingret.
-Var inte guiden hemsk? sa jag.
-Nä. Varför det. Jag tycker han var tapper. Han har säkert gått igenom någon form av operation. Det var därför han hade den där metalliska rösten. Att kunna gå med protes i de branta trapporna är inte dåligt. Visst är det fint med hängivna människor.
-Jag börjar känna mig mer och mer som mina föräldrar. När jag var liten älskade jag historia. En guidad rundvandring var rena drömmen för mig. Mina föräldrar avskydde det. De såg bara fattigdom och elände överallt. Nu har jag blivit likadan. Tänk bara på flickan som murades in levande för att inte sprida smitta, när hon kom med bud om pesten. Nu får jag ångest bara av att höra om det. Hade jag varit tio år så hade jag funderat ut något smart sätt att ta mig ut. Nu ser jag torparnas dagsverken och böjda ryggar istället för en praktfull byggnad. Som barn hade jag sett en riddarfllicka, skicklig med hästar...
-Eller upprorsledare. Det skulle man varit...
Slottsguiden var klädd i medeltida dräkt. Min spontana reaktion när jag såg honom stå framför turistgruppen (turister är människor som slår ihjäl tid och tror sig göra något bildande under tiden) var och guiden är hemsk.
Det svarta stengolvet var ojämnt under fötterna. Det luktade fuktigt och instängt från de vitkalkade väggarna. Anna och jag stod längst bak i gruppen. En flicka i femårsåldern tappade antingen tålamodet eller balansen och trillade mot mina ben. Flickans pappa tog tag i hennes arm och stirrade strängt på henne. En blick från Anna fick honom att tiga.
När guiden började prata om borgens medeltida historia kikade jag in på kontoret. Det är något mer mänskligt över pappershögar och anslagstavlor med fotokopierade Berglin-serier än sirliga dokument från fjärran århundraden. På andra våningen fanns en festsal med grönaktiga takmålningar från 1500-talet. Damm från hö och säd hade bevarat dem genom århundrandena då borgen använts som sädesmagasin. Från ett av fönstren fick vi se ut över ängarna. På andra sidan sjön blånade åsen och i hagen betade skotska utegångskossor. De såg vildsinta ut med raggiga fällar och stora horn.
-Vad tyckte du? frågade Anna när vi satt i bersån och fikade efter rundvandringen.
Jag bröt en sockerdröm i bitar och plockade upp en smula från fatet med hjälp av pekfingret.
-Var inte guiden hemsk? sa jag.
-Nä. Varför det. Jag tycker han var tapper. Han har säkert gått igenom någon form av operation. Det var därför han hade den där metalliska rösten. Att kunna gå med protes i de branta trapporna är inte dåligt. Visst är det fint med hängivna människor.
-Jag börjar känna mig mer och mer som mina föräldrar. När jag var liten älskade jag historia. En guidad rundvandring var rena drömmen för mig. Mina föräldrar avskydde det. De såg bara fattigdom och elände överallt. Nu har jag blivit likadan. Tänk bara på flickan som murades in levande för att inte sprida smitta, när hon kom med bud om pesten. Nu får jag ångest bara av att höra om det. Hade jag varit tio år så hade jag funderat ut något smart sätt att ta mig ut. Nu ser jag torparnas dagsverken och böjda ryggar istället för en praktfull byggnad. Som barn hade jag sett en riddarfllicka, skicklig med hästar...
-Eller upprorsledare. Det skulle man varit...
lördag 17 mars 2018
tisdag 6 mars 2018
Sjunkande
Hunden sjunker ner
Till magen i snön
Plogbilen vinkar
Männen som cyklar
Kämpar i yrsnön
Skulle ha föredragit
Oplogat sa den ene
Till magen i snön
Plogbilen vinkar
Männen som cyklar
Kämpar i yrsnön
Skulle ha föredragit
Oplogat sa den ene
söndag 4 mars 2018
Vit
Stadshotellet hade bestämt sig för att bredda sin verksamhet för att locka fler besökare och anordnade loppmarknad i festsalen. Säljare av begagnade uppläggningsfat och barnkläder nödtorftigt sorterade i ullaredskassar stora som byråer trängdes bland förgyllda speglar och stuckatur från början av förra seklet. När Mimmi skulle titta på några ringar tillverkade av teskedar (anslående, men inte särskilt bekväma) råkade hon stöta till en display med halsband med foten.
-Åh kära du, sa säljaren, en vithårig kvinna i 60-årsåldern med lila kaftan av linnetyg. Det gjorde absolut ingenting. Här är det verkligen trångt med alla besökare och föremål.
Kvinnan visade på en korg med blanka stenar i olika färger.
-Välj en sten, så ska jag spå dig.
Mimmis hand sökte sig till en blekgrön sten, med vita strimmor. Hon höll fram den mot kvinnan.
-Du måste blunda när du väljer, så stenen väljer dig.
Mimmi lade tillbaks stenen i korgen, blundade och lyfte upp den sten hon trodde var den blekgröna. Stenen i hennes hand var svart.
-Du lever inte i nuet, sa kvinnan. Du måste bli bättre på att leva i nuet och inte leva så mycket i det förflutna, samtidigt som du oroar dig för framtiden. Sen bär du på en stor sorg som du måste bearbeta. Du har problem med magen också.
-Så är det nog, sa Mimmi, log och sökte sig bort i trängseln.
Kunde hon inte få ha den där magkatarren i fred och leva lite som hon ville, lite nu och lite då och sorgen... Det var som det var med den saken.
-Åh kära du, sa säljaren, en vithårig kvinna i 60-årsåldern med lila kaftan av linnetyg. Det gjorde absolut ingenting. Här är det verkligen trångt med alla besökare och föremål.
Kvinnan visade på en korg med blanka stenar i olika färger.
-Välj en sten, så ska jag spå dig.
Mimmis hand sökte sig till en blekgrön sten, med vita strimmor. Hon höll fram den mot kvinnan.
-Du måste blunda när du väljer, så stenen väljer dig.
Mimmi lade tillbaks stenen i korgen, blundade och lyfte upp den sten hon trodde var den blekgröna. Stenen i hennes hand var svart.
-Du lever inte i nuet, sa kvinnan. Du måste bli bättre på att leva i nuet och inte leva så mycket i det förflutna, samtidigt som du oroar dig för framtiden. Sen bär du på en stor sorg som du måste bearbeta. Du har problem med magen också.
-Så är det nog, sa Mimmi, log och sökte sig bort i trängseln.
Kunde hon inte få ha den där magkatarren i fred och leva lite som hon ville, lite nu och lite då och sorgen... Det var som det var med den saken.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)