Text inspirerad av bok

Inspirationsmeningen. Och guiden var hemsk, är hämtad från Ferencik - Floden om natten.

Slottsguiden var klädd i medeltida dräkt. Min spontana reaktion när jag såg honom stå framför turistgruppen (turister är människor som slår ihjäl tid och tror sig göra något bildande under tiden) var och guiden är hemsk.

Det svarta stengolvet var ojämnt under fötterna. Det luktade fuktigt och instängt från de vitkalkade väggarna. Anna och jag stod längst bak i gruppen. En flicka i femårsåldern tappade antingen tålamodet eller balansen och trillade mot mina ben. Flickans pappa tog tag i hennes arm och stirrade strängt på henne. En blick från Anna fick honom att tiga.

När guiden började prata om borgens medeltida historia kikade jag in på kontoret. Det är något mer mänskligt över pappershögar och anslagstavlor med fotokopierade Berglin-serier än sirliga dokument från fjärran århundraden. På andra våningen fanns en festsal med grönaktiga takmålningar från 1500-talet. Damm från hö och säd hade bevarat dem genom århundrandena då borgen använts som sädesmagasin. Från ett av fönstren fick vi se ut över ängarna. På andra sidan sjön blånade åsen och i hagen betade skotska utegångskossor. De såg vildsinta ut med raggiga fällar och stora horn.

-Vad tyckte du? frågade Anna när vi satt i bersån och fikade efter rundvandringen.
Jag bröt en sockerdröm i bitar och plockade upp en smula från fatet med hjälp av pekfingret.
-Var inte guiden hemsk? sa jag.
-Nä. Varför det. Jag tycker han var tapper. Han har säkert gått igenom någon form av operation. Det var därför han hade den där metalliska rösten. Att kunna gå med protes i de branta trapporna är inte dåligt. Visst är det fint med hängivna människor.
-Jag börjar känna mig mer och mer som mina föräldrar. När jag var liten älskade jag historia. En guidad rundvandring var rena drömmen för mig. Mina föräldrar avskydde det. De såg bara fattigdom och elände överallt. Nu har jag blivit likadan. Tänk bara på flickan som murades in levande för att inte sprida smitta, när hon kom med bud om pesten. Nu får jag ångest bara av att höra om det. Hade jag varit tio år så hade jag funderat ut något smart sätt att ta mig ut. Nu ser jag torparnas dagsverken och böjda ryggar istället för en praktfull byggnad. Som barn hade jag sett en riddarfllicka, skicklig med hästar...
-Eller upprorsledare. Det skulle man varit...