onsdag 31 maj 2017

Process

På biblioteket pågår ett konstprojekt
Den som så önskar
Kan slå sig ner vid ett bord, mitt emot lånedisken
Där ligger papper och pennor
På bordet står en plastburk med finska pinnar
På pappret skriver man
Sitt falska CV
Fantiserar om vem man inte är
Vad man inte heter
Vilket språk man inte talar
Vilken bok man inte skrivit
Pappret sätts sedan in i en pärm
Där samlas människors drömmar
För att bli en del
Av någon annans konstnärliga process
I pärmen såg jag
Att någon var en man
Född på månen 1982

tisdag 30 maj 2017

Egentligen var han döpt till Stefan

Egentligen var han döpt till Stefan, men det var ingen som kallade honom det. Hans mamma som mest var sängliggande, sa mest du eller snälla, och någon pappa kände han inte till. I klassen fanns det fyra Stefan, Steffe, Steffo, Klimpen och han som kallades Torstensson eller bara Torsten.

Det var först när han började humanistisk linje på gymnasiet och blev klassens enda kille han började kallas vid sitt dopnamn. Mirja sa att det var hennes älsklingsnamn och de blev ihop. Tillsammans utforskade de varandras kroppar och ångest och han älskade hennes förmåga att leka med orden och säga hans namn. När han blev vuxen och såg tillbaka på sin uppväxt, så var det på något sätt Mirja som gjort honom till den han var. Mirja och hennes pålästa mamma, som arbetade som sekreterare på kommunen och ständig hade en bok att läsa uppslagen.

söndag 28 maj 2017

Bok som gåva

Det blir ett tips, på en bok lämplig att ge bort som gåva. Betty Smith - Det växte ett träd i Brooklyn. Francie växer upp i Brooklyns slum i början av 1900-talet. Hennes pappa arbetar som servitör och blir allt mer alkoholiserad. Hennes mamma Katie arbetar som städerska och kämpar för att hålla ihop familjen. Den känsliga Francie präglas av livet på gatorna och umgänget med familjen. De får kämpa för att få ihop pengar till mat. Mest äter de gammalt bröd. Vissa dagar friterar mamman brödet och de får äta det med socker på. Ibland får pappan med sig rester hem. Då kan det bli ostron och hummer.

Få böcker har berört mig så mycket. Jag älskar Smiths känsliga och närvarande berättande, tydligheten och förmågan att försöka förstå de människor hon möter och berätta deras historia. Det växte ett träd i Brooklyn är en sådan där bok som man vill att alla ska läsa, för läsupplevelsens skull, för de levande miljöskildringarna och för de starka personporträtten. Den svenska nyöversättningen är uppdelad i två band. Jag längtar intensivt efter del 2.

Bildresultat för det växte ett träd i brooklyn bok

Det finns en äldre upplaga också, från ca 1980. Omslagen skiljer sig åt rejält.

Bildresultat för det växte ett träd i brooklyn del 1

lördag 27 maj 2017

Slumpmässigt

En period av mitt liv bodde jag nära en kyrka. Från mitt fönster såg jag ner i parken som omgav kyrkan. Någon kyrkogård, förutom ett par högresta gravstenar som tillhört prominenta män, fanns inte. Begravningar skedde på annan plats. Jag brukade föreställa mig att de döda fördes till den sista vilan på ett fält utanför staden.

En natt när jag låg vaken, egentligen helt utan anledning, såg jag slumpmässigt ut genom fönstret. En kvinna bar ett bylte och lade det på kyrktrappan, innan hon sedan försvann. Det var något med hennes rörelsemönster och den smärta ryggen, som förbryllade mig. Trots flätan på ryggen, så kanske det var en man, utklädd till kvinna. När sängen svalnat och jag tvingat mig att dricka en mugg varm mjölk, återvände jag till sängen och sov oroligt fram till morgonen.

Byltet hittades tidigt. En förbipasserande hörde babyskrik och tog sig an det gråtande barnet. Det stod om barnet i tidningarna och man försökte finna dess föräldrar, utan att lyckas. Jag kontaktade aldrig polisen för att berätta om mina iakttagelser. På något sätt anade jag att barnets föräldrar inte ville bli hittade och varför ska den som övergett sitt barn ha det tillbaka? Någonstans har jag läst att engelska barnhemsbarn ofta får efternamnet Fairchild, för att måla över deras tragiska förflutna.

fredag 26 maj 2017

Ord som börjar på K

Jag träffade Kicki utanför Konditori Karneval på Kungsgatan. Det var Kristi Himmelfärdshelgen och jag hade gått fram för att köpa kaffebröd. Vi kom att tala om killarna i klassen.
-Det är den 26 maj idag, sa Kicki. Kommer du ihåg att flera av killarna i klassen fyllde år just idag?
-Krille, Kristoffer och Karl-Erik. Var det någon mer? Ett år var vi på skolresa också. På deras födelsedag. Kalmar Slott.
-De flesta tjejerna var kära i Krille, för han var snyggast.
-Han var väl ihop med Kristina någon gång? Kristoffer kommer jag ihåg. Hans mamma hade kennel och födde upp keeshundar. Jag tyckte hundarna var så fina. Han blev visst polis sen, Kristoffer. Karl-Erik blev jurist, tror jag. Hur gick det för Krille? Jag har inte hört något om honom.
-Krille blev kriminell. Jag tror han suttit inne t om. Senast jag hörde talas om honom hade han flyttat till Karlstad och börjat ett nytt liv.
-Kristina träffade visst en grek på Kos och gifte sig där.

Kicki, Konditori, Karneval, Kungsgatan, Kristi, köpa, kaffebröd, killarna,  klassen, Krille, Kristoffer, Karl-Erik, Kalmar, kär, Kristina, kennel, keeshundar, kriminell, Karlstad, Kos

Vi går alltid fram på stan. Jag vet inte om det är grammatiskt korrekt, men eftersom vi säger så, så skriver jag så. :) 

torsdag 25 maj 2017

Slutligen

Slutligen sa vi till varann
Var det så här det skulle bli?
Mm, jag tror det vi.
Vi hade allt det
Våra mammor kämpat för
En villa vi trodde skulle vara lättskött
Högskoleutbildning
Jobb
Man
Barn på dagis
Var det så här det skulle bli?
Förmodligen
Men var det så här det skulle kännas
Runt hörnet väntade utmattningen

onsdag 24 maj 2017

Upphörde

I slyet hade björklöven blivit stora som tumnaglar
På rastplatsen längs med riksvägen
Stod fordon parkerade
Solstrålar reflekterades i lacken
Husvagnsfolket sov bakom neddragna gardiner
Husbilsägarna hade en gratis övernattning
Den polske lastbilschauffören vädrade
Lastbilens lastutrymme, medan han vilade i hytten
På en stolpe fanns klotter
Mobilnumret till en tjej, som visst var i särklass
En notis från en dag i januari
-1
Molnigt
Lätt snöfall
För ett ögonblick upphörde
Tiden att existera




söndag 21 maj 2017

fredag 19 maj 2017

Ord som börjar på L

Längtan lutar sig
mot lupinerna
i lekparken
där inga barn
längre leker

torsdag 18 maj 2017

Torr

Jag köpte vad jag trodde var en solstol. När det äntligen var torrt ute, så tog jag fram den för att testa. Det visade sig vara en solsäng. Är du vigare än vad jag är så får du den. Jag har provat, men jag kommer inte upp ur den. Först till kvarn... Skänk gärna en slant till Läkare utan gränser, om sängen blir din. Bara jag blir av med åbäket så... Stort tack till Pelle, som hjälpte mig ur min pinsamma belägenhet. 

Bildresultat för solsäng

Baserat på en liten annons i en köp- och säljgrupp på Facebook. 

tisdag 16 maj 2017

Om hon kom

Om hon kom skulle vi gå till Nellys Café. Nelly serverade soppor och hade bakverk som blivit så kända att de publicerats i kokböcker. För ett par år sedan hade stället varit med i White Guide och omnämnts som ett av Sveriges bästa caféer. Klistermärken från utnämningarna satt i rad längst ner i skyltfönstret. De senaste åren hade caféet inte fått någon utmärkelse. Jag hoppades att stället fortfarande var värt ett besök.

Sandra var försenad. Jag stod på hörnet och väntade utanför en frisörsalong med urblekta pappskyltar i fönstret. Trots att salongen var stängd kunde jag förnimma en svag doft av hårspray i luften. På andra sidan gatan föll en äldre dam omkull. Hon snavade på något och förlorade greppet om sin rollator. Rollatorn gled ner i rännstenen och kvinnan föll med ansiktet före mot trottoaren.

Jag gick över gatan och böjde mig fram över kvinnan. Hon fick mig att tänka på en mager kråka, som mött sitt öde på en gångväg genom en park. Ett yngre par kom också fram. Tjejen hade hästsvans och träningstights och styrde upp situationen. Åldringen som fallit omkull blödde från ansiktet och hade ont i handleden. Tjejen bad pojkvännen att ringa efter ambulans.  När jag lyfte upp rollatorn och ställde den på gångbanan tänkte jag på att jag aldrig tagit i någon rollator förut. De yngre paret hukade sig över kvinnan och försökte trösta henne. Jag stod bredvid och spanade efter ambulansen. Två skäggiga ynglingar med axelremsväskor lämnade Nellys café. Sandra skulle inte komma.

måndag 15 maj 2017

Väntar

-Hur dags kom du hem? Jag satt uppe en stund, men även om jag väntade, så var jag tvungen att lägga mig. Även den som väntar måste få sin sömn.
-När fåglarna började sjunga.
-Det var också en tidsangivelse. Hur dags är det? Fyra på morgonen?
-Björktrasten är tidigare än så.
-Och det vill du jag ska tro på?
-Kan vi beställa pizza till middag idag?

fredag 12 maj 2017

I stället

I stället för det centralt belägna hotell jag föreslagit hade Peter bokat ett hotell där han varit på konferens om underhållsbehovet av kommunala avlopp. Rummet var litet och trångt och låg i ett annex till huvudbyggnaden. När vi skulle ströva omkring och njuta av borgen och den pittoreska bebyggelsen stördes vi av kravallstaket och en pågående stadsfestival med inbjudna clowner från hela världen. Ett annalkande oväder fick SMHI att klass 2-varna. Vi avstod från den romantiska restaurangmiddagen och tog med oss en hämtpizza som vi åt på rummet, samtidigt som vi såg en film jag inte förstod. Behöver jag säga att vi bestämt att ta tåget i stället för bilen...

torsdag 11 maj 2017

Undantag

Det var som möblerna hos Ek stod på undantag. Möblemanget fyllde garaget. Stod dörrarna öppna syntes ett vitmålat skåp och ett par stolar med krumma ben. Förslutna flyttkartonger hade placerats på cementgolvet. Mot väggen stod några tavlor med guldram lutade. Bilen, en grå Toyota Corolla, stod på garageuppfarten. Den kördes aldrig in i garaget.

-Fint skåp, sa jag. Det måste vara gammalt. Nästan synd att det ska stå i garaget.
-Jaha du, sa Ek.
Han hade kavlat upp ärmarna på sin rutiga skjorta och rengjorde sin gräsklippare. Den var illgul och från Stiga. Kanske var det sista gången för året han klippte.
-Det kommer från min frus släkt. Min dotter har haft dem.
Jag hade på tungan att fråga om jag kunde få köpa skåpet.
-Båda är borta nu, fortsatte Ek. Hon tycke om skåpet. Tyckte det var grannt. Gammalt är det. Stolarna med.
-Det är ett vackert skåp.

Jag gick vidare och tänkte inte vidare på skåpet.  När jag gick förbi på Eks villagata den första varma vårdagen, strax innan påsk, stod garaget öppet. Det var tomt på möbler. Corollan stod på aktern mot gatan. Ek räfsade löv i trädgården på baksidan av huset.

söndag 7 maj 2017

Skänkte

Från balkongen på gaveln såg Mimmi ner på grannarnas gräsmatta. Några tjejer med styvstärkta brudslöjor i håret lekte att de var spermier, som skulle ta sig fram till Klaras livmoder. Lekledaren hade ett stort vinglas av plast i handen. Klara satt på en stol och såg generad ut. Gissningsvis var hon utklädd till brud. Hon hade en oformlig vit klänning, en kudde på magen och en luciakrona där ljusen bytts ut mot morötter. Mimmi skänkte sig själv en tacksamhetens tanke.
-Vilken tur att jag är för gammal för sådant.

onsdag 3 maj 2017

Känslan

Lukas har skrivit. På skärmen läser han de opublicerade raderna. Jag har varit borta en tid. Att skriva det känns tungt. En del säger att lidande är en förutsättning för skapande, men det är inte de platser min själ besökt. En turné är bokad till sommaren. Jag är tacksam över att ni finns kvar och att ni fortfarande lyssnar. Det känns som tangenterna lämnat avtryck på fingertopparna. Vänster ringfinger där han bär silverringen som Maria smitt är stämplad med bokstaven S. På pekfingret finns ett extra fingeravtryck i form av bokstaven T.

Han reser sig upp och iakttar det han skrivit. Ett ögonblick senare trycker han på den fiktiva knappen för skicka. Meddelandet publiceras omedelbart på Facebook och han är offentlig igen. På Flashback har en hobbypsykolog gjort sanning av att han utnyttjar störda småtjejer. Han stänger igen laptopen och går ut i hallen. De grova kängorna står uppsnörda vid ytterdörren. Hatten hänger på en järnkrok på den pärlspontade väggen. Skallen är snaggad och kinderna nyrakade. Tatueringarna från en annan tid slingrar sig ovanför kragen på flanellskjortan. Numera klär han sig som en skogsman.

Det är en mil runt Klevasjön, över hyggesmark och oröjda skiften som ägarna sällan besöker. När han vandrar är han fri. Farsan har köpt kåken som en tillflyktsort. När det blir dåliga tider kan de gömma sig där och leva på självhushåll. Gömt sig har han gjort. Tiderna blir sämre. Hans syster har sagt:
-Det går an för dig som är man att må dåligt. Det manliga geniet och så. Som kvinna har jag inte det utrymmet.
Hon äter antidepressiva och har gjort så i flera år. De har inte talat om det. I hennes badrum har han sett askarna med medicin. Han går grusvägen ner mot sjön. Vägbanan är fuktig och mörk. Den påminner om jord. För två veckor sedan fann man kroppen av en man vid Stig-Eriks brygga. Sonen hade anmält försvinnandet. Fadern föll överbord när de fiskade från ekan. En stund står Lukas på gräsmarken vid sjön. Han vilar i känslan av de tankar den funna kroppen väckt.

tisdag 2 maj 2017

Text inspirerad av bok

Inspirationsmeningen: Det var ett vänligt leende, ömkande, men uppriktigt, är hämtad från Vända hem av Yaa Gyasi.

Afrika. 1700-tal. De inhemska kungadömena för krig med varandra. Fångarna säljs till engelsmännen som säljer dem vidare som slavar. I väntan på slavskeppen hålls fångarna fängslade i stinkande fängelsehålor. Det förekommer att soldaterna utnyttjar de fångade kvinnorna. Inspirationsmeningen kommer från en sådan scen. Han ler innan han förgriper sig på henne och hon lär sig att ett leende inte behöver vara gott. Jag tänker på de kvinnor som genom historien fått se den sortens leende. Ett urskuldande leende, innan övergreppet sker. Idag stannar jag där. Det läser en mening, som blir till ett minnesmärke, över döda i krig och katastrofer, smärta och lidande och alltings förgänglighet.