Inspirationsmeningen: Det var ett vänligt leende, ömkande, men uppriktigt, är hämtad från Vända hem av Yaa Gyasi.
Afrika. 1700-tal. De inhemska kungadömena för krig med varandra. Fångarna säljs till engelsmännen som säljer dem vidare som slavar. I väntan på slavskeppen hålls fångarna fängslade i stinkande fängelsehålor. Det förekommer att soldaterna utnyttjar de fångade kvinnorna. Inspirationsmeningen kommer från en sådan scen. Han ler innan han förgriper sig på henne och hon lär sig att ett leende inte behöver vara gott. Jag tänker på de kvinnor som genom historien fått se den sortens leende. Ett urskuldande leende, innan övergreppet sker. Idag stannar jag där. Det läser en mening, som blir till ett minnesmärke, över döda i krig och katastrofer, smärta och lidande och alltings förgänglighet.
Smärtsamt. Förutom allt meningslöst lidande och död i övrigt i krig, undrar jag hur många kvinnor som blivit våldtagna. Svårt att tänka på.
SvaraRaderaHemskt. Våldtäkter är ju en krigshandling/-föring som alltför sällan tas på allvar. Varför!? Det gör mig så arg. Tack för att du skriver om det!
SvaraRaderaStarkt om övergrepp!
SvaraRadera