Undantag

Det var som möblerna hos Ek stod på undantag. Möblemanget fyllde garaget. Stod dörrarna öppna syntes ett vitmålat skåp och ett par stolar med krumma ben. Förslutna flyttkartonger hade placerats på cementgolvet. Mot väggen stod några tavlor med guldram lutade. Bilen, en grå Toyota Corolla, stod på garageuppfarten. Den kördes aldrig in i garaget.

-Fint skåp, sa jag. Det måste vara gammalt. Nästan synd att det ska stå i garaget.
-Jaha du, sa Ek.
Han hade kavlat upp ärmarna på sin rutiga skjorta och rengjorde sin gräsklippare. Den var illgul och från Stiga. Kanske var det sista gången för året han klippte.
-Det kommer från min frus släkt. Min dotter har haft dem.
Jag hade på tungan att fråga om jag kunde få köpa skåpet.
-Båda är borta nu, fortsatte Ek. Hon tycke om skåpet. Tyckte det var grannt. Gammalt är det. Stolarna med.
-Det är ett vackert skåp.

Jag gick vidare och tänkte inte vidare på skåpet.  När jag gick förbi på Eks villagata den första varma vårdagen, strax innan påsk, stod garaget öppet. Det var tomt på möbler. Corollan stod på aktern mot gatan. Ek räfsade löv i trädgården på baksidan av huset.