Om hon kom

Om hon kom skulle vi gå till Nellys Café. Nelly serverade soppor och hade bakverk som blivit så kända att de publicerats i kokböcker. För ett par år sedan hade stället varit med i White Guide och omnämnts som ett av Sveriges bästa caféer. Klistermärken från utnämningarna satt i rad längst ner i skyltfönstret. De senaste åren hade caféet inte fått någon utmärkelse. Jag hoppades att stället fortfarande var värt ett besök.

Sandra var försenad. Jag stod på hörnet och väntade utanför en frisörsalong med urblekta pappskyltar i fönstret. Trots att salongen var stängd kunde jag förnimma en svag doft av hårspray i luften. På andra sidan gatan föll en äldre dam omkull. Hon snavade på något och förlorade greppet om sin rollator. Rollatorn gled ner i rännstenen och kvinnan föll med ansiktet före mot trottoaren.

Jag gick över gatan och böjde mig fram över kvinnan. Hon fick mig att tänka på en mager kråka, som mött sitt öde på en gångväg genom en park. Ett yngre par kom också fram. Tjejen hade hästsvans och träningstights och styrde upp situationen. Åldringen som fallit omkull blödde från ansiktet och hade ont i handleden. Tjejen bad pojkvännen att ringa efter ambulans.  När jag lyfte upp rollatorn och ställde den på gångbanan tänkte jag på att jag aldrig tagit i någon rollator förut. De yngre paret hukade sig över kvinnan och försökte trösta henne. Jag stod bredvid och spanade efter ambulansen. Två skäggiga ynglingar med axelremsväskor lämnade Nellys café. Sandra skulle inte komma.