onsdag 31 augusti 2016

Ord som börjar på V

Vankelmodig velar
Vid vardagliga val
Varför välja?
Vrålar viljan
Willys väcker
Vrålhunger
Värmen väser
Vaniljglassens värde
Vattenhyllan vibrerar

måndag 29 augusti 2016

Nuet

Fågel

Morgonen möter med mörker och regn.
Jag tänker stilla att hösten är nära i nuet.
På fönsterblecket sitter en skata.
Den är tovig och blöt och ler med sin näbb,
innan den lyfter och flyger sin väg.

Vandring

Vandrar med stegen i nuet
Förbi nedlagda gårdar
Där stillheten vilar i fönstren
Bak försynta gardiner
Vägen är hjulspår med gräsrand i mitten
På gårdsplan efter gårdsplan står skyltar
Grannsamverkan mot inbrott
Ler och tänker det är långt mellan husen

tisdag 23 augusti 2016

Sluta sig

Sensommarpromenad
Ljummen, behaglig
Vederkvicker, stimulerar, rekreerar
Obetänksamt sluter sig armbågen
Getingstick

söndag 21 augusti 2016

Dovt

Kommunen har lagt ny gatsten. Den är mjukt rödbrun till färgen och dess yta sägs dämpa ljudet. Goretexkängorna låter dovt när jag trampar på den. I den stensatta rabatten där det är tänkt att växa härdiga buskar när anläggningsarbetet är avslutat ligger en ölburk och ett hopskrynklat cigarettpaket. Jens går ett halvt steg bakom mig, fritidsklädd i kängor och tålig jacka, han med.

-Teaffären verkar ha fått en ny sort, säger jag. Sencha. Undrar hur det smakar. 
Jens mumlar något. Han dricker kaffe. Det är jag som fyller köksskåpen med te. 
-Ska vi gå genom parken, eller ska vi fortsätta på stan? fortsätter jag. 
Han rycker på axlarna.
-Du gör som du vill.

Jag har på tungan att säga att vi behöver prata, men jag tvekar. Någonstans har jag läst att människor i rörelse talar med varandra. Befinner man sig i ett rum, så kan samtalet tystna och parterna låsa sig, utan möjlighet att komma vidare. Rörelse föder dynamik. Om det är sant vet jag inte. Jens sluter sig i sitt skal. Kan man bli förälskad på nytt i den man en gång blev kär i? Jag vill säga att jag saknar det vi har haft. Nyfikenheten, lekfullheten och de långa samtalen. 

lördag 20 augusti 2016

Baserad på

Louise rör sig fram och tillbaks på det trånga utrymmet mellan sängen och det smala skrivbordet av rödbrunt trä. En matta med orientaliskt mönster ligger på laminatgolvet. Öglorna är sträva mot fötterna. Hon är naken. Det är sällan hon tillåter sig att vara det. Här på hotellrummet tillåter hon sig att vara det. Gardinerna är fördragna. Igår kväll såg hon ut genom fönstret och noterade att utsikten var ett platt tak med ventilationskupor. Hennes hår är nytvättat och hänger blött efter ryggen. I spegeln ser hon sin höft.

Morgon-TV:n står på. Hemma tittar hon aldrig på morgon-TV. När hon bor på hotell är morgonsofforna en kär vän. Den kvinnliga programledaren intervjuar en man i hennes egen ålder. Polotröjan smiter åt runt hans överkropp och har glasögon med markerade bågar. Skägget på hans kinder får henne att tänka på en stillsam urskog. Han är psykolog nu och har skrivit en bok baserad på sitt liv. Som skuggor har de följts åt, från dagis, till grundskola och gymnasium. Under en stor del av hennes liv har han funnits i hennes närhet. När han berättar om sitt liv, så inser hon hur lite man vet om en annan människa.

torsdag 18 augusti 2016

Monoton

Det är inte det att kontorsarbetet är monotont, sådant kan jag leva med. Jag tänker att det handlar om att bli vuxen och någonstans därute finns en framtid och ett annat liv, något som är spännande och skimrar i en dagdröm. På rasterna pratar tanterna på jobbet om klimakteriebesvär och barnbarn. Lunchrummet i ligger i källaren. Taggbuskarna i rabatterna tar ljuset ur grådagern. Lysrören flimrar. Varje förmiddag äter vi knäckesmörgåsar med smör. Det händer sällan att någon bakat. De tänker på vikten, tanterna.

Det är inte monotonin i arbetsuppgifterna som skrämmer mig, det är värken i axlarna. Gittan, som jag vikarierar för, har förstörda axlar. Hon går hemma och kan inte göra någonting för värken, säger hon. Jag försöker föreställa mig att inte kunna göra någonting. Inom mig växer en revolution, som en maskros i asfalt, en tanke om tillvaron som den borde vara. Jag har fått det från Lasse. Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att via alla skulle arbeta maximalt, voro vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa, måla, sjunga - ja, vad ni vill. Frihet. Lasse spelar gitarr. Vi har hängt ihop sedan gymnasiet och vi har lovat varandra att inte bli som dom. Våra liv ska bli annorlunda.

Citatet kommer från Ernst Wigfors, ifall någon undrar.



onsdag 17 augusti 2016

Hänt

Mickan hade gått in för att förbereda kaffe och dessert. Jag och Therese satt kvar på uteplatsen. Mickans hus var nybyggt och vitt och låg på gammal åkermark omgivet av vita hus, som också låg på gammal åkermark. På garageuppfarterna stod firmabilar. På något sätt kändes huset bräckligt, trots att det var så nytt. När vi kom såg jag en död fink. Den låg på gruset bredvid en kruka med pelargoner. Grönglänsande insekter kröp hungrigt mellan dess fjädrar.

Vi hade sträckt ut oss i balkongmöblerna av konstrotting. Grillen värmde fortfarande och jag hade kvar smaken av sotig paprika och örtmarinerat kött i munnen. I grannträdgården stampade en kanin.
-Jag vet inte om jag ska berätta det här, sa jag.
-Inte?
Therese vek undan med blicken. Ett silversmycke vilade i urringningen på den turkosa tunikan. Hon var solbränd efter resan till Kreta. Therese och Tomas. Hennes kropp.
-Vad är det du inte vill berätta?
-Det är Mickan. Hon stjäl. Vi var på Maxi och handlade. Självscanning. Hon stal köttet och berättade det för mig i förbifarten. Vet du, Mia. Jag tog köttet utan att scanna det. Det är så enkelt. Hon sa det med ett skratt. Bara att ta och lägga i vagnen. Jag frågade om det hänt förut och hon svarade att hon inte gjorde det så ofta. Ett par gånger i månaden bara...
-Men herregud. Vad arg jag blir. Deras stölder drabbar ju oss. Vi som sköter oss får betala mer,bara för att vissa... Jag ska banne mig anmäla henne. Ta ett kort och skicka till personalen på ICA, så dom vet vad de ska spana efter. Vad är det för straff på sådant här? Hon stjäl säkert på jobbet också. Man skulle kanske prata med hennes chef...

Therese reste sig upp.
-Jag tar ut det här. Mickan behöver visst hjälp med att duka av.
Hon tog tag i en  ceriserosa skål med cole-slow. Salladsbesticken slamrade mot varandra.
-Drick inte upp allt vinet nu, är du snäll.

tisdag 16 augusti 2016

Köpa

-Lite nytt piggar alltid upp.
-Tycker du det? Jag har förlorat gnistan för det där, det är inte lika roligt längre. Tycker jag har så det räcker i garderoben. Jo, men förstås. Jag köpte ju två T-shirtar i våras, som jag inte använt än. Det kanske är dags att prova dem.
-Man samlar på sig. Har du tänkt hur svårt det är att äta ur frysen? Man sitter där med ICA:s reklamblad och funderar på vad man ska köpa och laga för gott.
-Frysen har jag inga problem med. Vet du vad Gittan gör? Hon bakar så mycket till jul att hon måste slänga det mesta fram i mars.

Personlig reflektion

Dialogen var faktiskt ett samtal jag hörde. Damerna var både kortvuxna och korpulenta. Den ena hade lapp för ögat och den andra söndervärkta händer. Båda vara klädda i gammalrosa plagg. Jag kunde inte låta bli att ta med mig deras samtal hem. Det kändes så typiskt på något sätt. Att vilja köpa eller inte. Köpbeslutet. Att köpa eller avstå. Den fyllda frysen. Behovet av att alltid köpa nytt, oavsett om det handlar om ett nytt klädesplagg, böcker eller veckans extrapriser. För ett ögonblick föreställde jag mig stan utan affärer. Inget fanns att köpa. Vad skulle hända? Det sägs att vi vara förberedda så vi klarar 72 timmar utan stöd från myndigheterna. Mat, värme, kommunikation, vatten, vila...Jag har ingen batteriradio för VMA och sällan så mycket vatten hemma. Inget flaskvatten och inga dunkar. Är det sådant man behöver köpa, för att överleva. Man ska ha nudlar, fruktkonserver, kex och varma koppen-soppor också. Det har jag inte heller och vad händer sen, efter 72 timmar?

måndag 15 augusti 2016

söndag 14 augusti 2016

Slå igen

Ytterdörren
Teakbrun, nött
Stängs, låses, försluts
Slår igen, utan återvändo
Framtidstro

lördag 13 augusti 2016

Olyckshändelse

Louise var hemma från USA. Hennes mamma hade stängt sin boutique en hel vecka för att riktigt få rå om sin dotter. Tillsammans gick de arm i arm längs torget för att köpa ekologiska grönsaker. Louises kalifornienbruna ben stack fram ur en höftlång kjol. Den chockrosa blusen vittnade om ett besök hos plastikkirurgen. En hatt med vida brätten skuggade hennes ansikte. De höga klackarna rörde sig utan problem över kullerstenen. Hade Louise varit gift kunde hon varit med i Svenska Hollywoodfruar på TV. Louises mamma påminde om en ekorre som skuttade bredvid en arabhäst

Lokaltidningsjournalisten såg ut genom fönstret och funderade febrilt på om han kunde skriva en artikel om Louise besök i barndomsstaden. De äldre herrarna som samlats på Konditori Kontinental för att avhandla livets väsentligheter tystnade för första gången på tio år. Sonja grep tag i Bertils arm för att förhindra en olyckshändelse. Hon hade noterat att Rolf, som kom körandes i sin Toyota, inte hade riktig koll på trafiken.

fredag 12 augusti 2016

Blickar

Tavlan var inte större än 30*30 cm. Ändå drog den blickarna till sig där den hängde på den perforerade masonitväggen i hörnet av Ståhls auktionshall.
-Den bjuder du inte på, sa en gråhårig kvinna i batikfärgad klänning.
-Rönn ligger inte särskilt högt i pris för närvarande, sa hennes man.
Glasögonen gled ner på näsan. Med händerna i fickan på oljerocken  stirrade på den nakna kroppen på oljemålningen. Hennes grekiska lädersandaler klapprade mot betonggolvet när hon drog maken åt sidan. Han påminde om en hund som tvingades överge en onosad kissfläck.

Jag stod och låtsades leta efter silverskedar i en låda med nysilver. Egentligen var jag inte särskilt angelägen om att hitta något silver. Det var tavlan, som intresserade mig och besticken gav mig en god anledning att dröja kvar vid den.

Två äldre herrar med slitna kavajer och skjortor där knappar saknades stannade till framför tavlan.
-Den blir inte lätt att få bud på, sa den ene.
-Vad menar du?
-Skulle du våga bjuda på den?
-Hon är grann. Med ett sådant fruntimmer på väggen skulle man aldrig få problem med potensen.
-Det hänger en annan Rönn bredvid. Med pelargoner på. Den kanske du kan ropa på och ge till Sonja.

Rönn var min farfar. Om kvinnan på tavlan var min farmor eller inte var jag inte säker på. Farfar hade haft ett visst rykte, om man säger så.

torsdag 11 augusti 2016

Grå

Det utlovas augustis stjärnfall
Men natten är gråkall och mörk
Så den som till meteorer vill önska
Får vänta och hoppas ändå, eller fuska
Stjärnorna faller bak molnen
Som de vill när timmen är sen
Regnet bär mer än aning om höst
Melankolin är dov, men bjuder ändå på tröst

onsdag 10 augusti 2016

Konstigare

Det är inte det att Marie-Louise inte klipper bra, för det gör hon. Hårsalongen har varit inredd med buddhistiska influenser de senaste 30 åren och gröna växter prunkar i fönstren. Damtidningar ligger strategiskt utspridda på hyllor i lokalen. Lotten går dit bara för att Gun klipper sig där och  för att hon inte vågar byta frisör. Det är bara det att samtalen börjar kännas allt konstigare. Marie-Louise kommenterar syrligt inskränktheten i kommunens småsamhällen, retar sig på den okontrollerade importen av insmugglade chihuahuaor och uttrycker sin avsky för kamphundar. Inget av det hon säger är kontroversiellt i sig, bara åsikter som många kan hålla med om. Hon nämner inget om flyktingsituationen eller den ekonomiska politiken. Kanske är det så att Lotten har svårt för både kallprat och damtidningar.

tisdag 9 augusti 2016

Högre

Högre makter har tagit över cruisingen till helgen*. På gaveln till hyreshuset vid frikyrkan hänger en banderoll.

  Välkommen till oss. 
Gospel. Elvis. Rock. Country
Hoppborg. Varmkorv. Fiskdamm
Motorbibel

Speciellt det sista lockar mig. Motorbibel. Jag föreställer mig att den innehåller praktiska råd a la Bosse Bildoktorn. Så justerar du din förgasare. Kyl din defekta tändspole. Knacka med hammaren på startmotorn. Ändras drevens läge fungerar den ett tag till. Res alltid i kläder du kan vränga. Man vet aldrig när vägrensmek blir aktuellt. Så håller du dina däcksidor vita. Behöver tändstiftet bytas? Jag kan väl aldrig  ha fel om den där motorbibeln?

*Cruisingen är ett slags arrangemang. Män med amerikanska bilar samlas. Först står de i en av stadens parker och tittar på varandras bilar. När skymningen faller kör de i procession genom stan. Processionen kan liknas vid en bilkö. Musik spelas. Öl dricks. Kvinnor, barn och hundar är också välkomna, under förutsättning att de gillar man som kör bil.

måndag 8 augusti 2016

Avsluta

Det känns så definitivt.
Avsluta.
Något går av. Klipps. Kapas. Sönder. Trasigt. I två delar.
Sen slut ovanpå det. Över. Aldrig mer.
En relation är över.
Kvar finns bara minnen.
Avslutat.
Det känns så definitivt.
Jag försöker tänka positivt.
Att avsluta något med glädje.
En stickad sjal t ex.
Avmaskad och klar att använda.
Kanske blir det en favorit, när den väl är avslutad.

söndag 7 augusti 2016

Inspirationsmening

Inspirationsmening: Theodor höll blicken fastnaglad på det tomma colaglaset.

-Det är onekligen något visst med IKEA, sa jag.
Theodor höll blicken fastnaglad på det tomma cola-glaset. Den svartfärgade luggen hängde ner över ögonen och hans beniga bröstkorg anades under den urringade T-shirten med en kinesisk drake på. Handlederna med snoddar av läderband runt vilade mot den vita bordsskivan.
-Du får ta mer dricka, fortsatte jag eftersom jag inte trodde att han skulle svara mig. Det ingår liksom i själva systemet.
Han vred sig på plaststolen och stirrade på brickvagnen som var fylld av självserveringsbrickor med halväten mat på repiga tallrikar. Sorlet i restaurangen lade sig som en blöt filt över våra tankar.
-Jag tycker det är så fascinerande att se alla dessa människor som försöker få struktur i sina liv. Allt på sin plats. IKEA har så många lösningar.
-Men mamma, sa Theodor. Fattar du inte hur lurad du är. Du kommer aldrig någonsin att få någon struktur i ditt liv genom att åka till IKEA. När du är här så kommer du köpa dubbelt så mycket som du tänkt dig. IKEA är kaos. Speciellt restaurangen är kaos. Som en jäkla skolbespisning. Allt för att kunna handla billigt och lura sådana som dig. Hur många blå IKEA-kassar har du egentligen hemma? Och hur är det med värmeljusen?

lördag 6 augusti 2016

Dyka upp

Götsamåla hembygdsförening hade bjudit in till hemvändardag. Besökare från när och fjärran strövade omkring i parken kring bygdegården. Hembygdsgården åldriga byggnader hade fallit offer för en pyroman 1971 och med förenade krafter hade bygdens folk byggt en föga charmerande, men handikappanpassad bygdegård i ett plan.

Johannes på Hult visade sina tändkulemotorer och lät barnen klättra på sin gamla, grå traktor. Bernt som hade bikupor som binäring sålde nyslungad honung. Gun förestod tombolan där man kunde vinna grytlappar med katter eller reklamryggsäckar från Asks mekaniska. Kaffe och hembakt serverades.

Bosse dök upp från ingenstans. Jag flämtade till av häpnad och grep tag i hinken som stod bredvid mig. Någon hade föreslagit att Götsamåla skulle ha en egen "ice bucket challange". Inslaget var föga uppmärksammat. Ingen hade tagit chansen att tömma en spann vatten över sig för att stödja hjärnforskningen. Götsamåla var trots allt en trakt där åldringarna traditionellt fick sitt första bad när de togs in på hemmet. Många dog av chocken och på så sätt höll sig äldreomsorgen inom ekonomiskt försvarbara gränser.

Jag hällde vattnet över Bosse. Med vattnet drypande från kläderna och håret i stripor blängde han på mig.
-Tjejernas omklädningsrum. Årskurs åtta, sa jag.

Lite senare hörde jag hur Bosse skröt för Steffe och Ladde om att han var den enda som vågat tömma den där hinken.
-Hur ska du kunna stödja hjärnforskningen? sa Steffe. Du har ju ingen hjärna.

fredag 5 augusti 2016

Möda

Syskonbarnen sålde av efter Torstenssons på auktion. Vallen var slagen och auktionsbesökarna parkerade sina bilar på den ojämna marken. Britta och Agne hade kaffekorgen med sig och Agne bar på picnicbord och stolar. Anita mätte en skänk med tumstock. Uppköparna i skitiga kläder stod och blängde i ett hörn av trädgården och gnabbades om vad som kunde tänkas klubbas till fyndpris. Utanför ladugården stod traktorerna, en Bolinder-Munktell utan hytt och en röd Volvo BM.

Brödernas samling av vapen tilldrog sig intresse. Pistoler och värjor fyllde ett bord. Lite längre bort, nära glasverandan visades husgeråden. I en brödback av papp, tillsammans med ett par glasvaser, stod en fyrkantig plåtburk. Den var prålig och grann och nästan alltför rosa. En besökare hade gläntat på locket och lämnat burken öppen. Den rymde sorgfälligt sorterade trådrullar av trä, extra hyskor till BH:n, resårband, ett par strumpfötter i nylon, stoppgarn och en samling stoppnålar i ett brunt tablettrör av glas. 
-Sådant här kallas kvinnomöda, sa Marie och slog igen locket. Hon såg ut över åkrarna. 
-Det har säkert tillhört Lisen, svarade Gun. Du vet, hon som dog ung och aldrig kom härifrån. Det var hon och bröderna. Ernst var den ende som kom upp sig. De andra blev kvar.  Han flyttade till Stockholm och läste på Hermods till ingenjör och jobbade på LM Ericsson. Det är hans barn som säljer av nu. 

torsdag 4 augusti 2016

Utan

-Vilka hade det sämst i det gamla bondesamhället?
-Jag vet inte. Barnen? Kvinnorna? Djuren? Statare?
-Gödselstackarna.
-Eh.
-Erkänn att du tyckte det var roligt. Det var inte utan att du drog på munnen.

onsdag 3 augusti 2016

Ord på M

Madeleine slog sig ner framför Allsång på Skansen. Det var mest för att Mattias och Mimmi var där på riktigt hon valt att titta och hon hade lovat att spana efter sina kompisar på TV. Mattias och Mimmi hade varit på plats utanför Skansen långt innan anläggningen öppnade för att de skulle få bra platser och tagit matsäck som skulle räcka hela dagen med sig. Det gick så där med platserna, meddelade Mimmi. Rad 1-8 var reserverade för VIP-gäster, så de fick sitta på rad 9.

Kvällen till ära hade Madeleine bullat upp  med mjukglass och maränger. När Martin Stenmark visade sig i rutan glömde hon fullständigt bort att spana efter sina vänner. Artisten var nästintill oanständigt snygg. Han verkade mild och fin till sinnet och överkroppens muskler avtecknade sig under den vita T-shirten. Hatten satt perfekt på den rakade hjässan. Till och med medhörningen som han hade i örat gav henne gåshud För Mimmi och Mattias slutade kvällen på McDonalds. Något annat orkade de inte innan de tog sig till hotell Malmen.

Ett antal ord på M blev det. Madeleine, Mattias, Mimmi, matsäck, meddelade, mjukglass, maränger, Martin, mild, muskler, medhörning, McDonalds, Malmen

måndag 1 augusti 2016

Text inspirerad av mening

Inspirationsmening

De åt medan de pratade om annat än jobbet


Jag har aldrig känt mig särskilt bekväm med att vara bortbjuden. Andra människors hem får mig att känna mig osäker. Det kan vara någon detalj i inredningen, som en ärvd byrå eller ett konstverk som inte inte passar in i helheten som stör mig. Känsligt nosar jag till mig en känsla av att inte vara riktigt välkommen. En dammråtta på drift får mig att tänka på mäklarannonser och heminredningsmagasin. Mamma fick alltid hysteriska anfall när vi skulle ha gäster. Städningen och kraven på perfektion drev henne till vansinne. När jag var på besök hos kamrater ängslades jag alltid över främmande dofter och annorlunda smaker eller oroade mig för att en vuxen helt ogenerat skulle visa sig naken.

Anette bjöd hem sina arbetskamrater. Vi fick sitta i det inglasade uterummet. Luften kändes varm och lite klibbig och vi fick sitta trångt runt bordet. Bakom en grind ylande en dvärghundskorsning. Den veckiga mopsen nöjde sig med att stirra. Trädgården präglades av Anette och Urbans intresse av att göra saker. En fontän porlade i en klarblå kruka och pelargoner och kryddväxter frodades i urnor. På uthuset hade Urban monterat upp två speglar och placerat dem mellan fönsterluckor. Runt en zinkho hade han byggt ett utekök med sirliga mässingskranar och målat det i engelsk rött och gulockra.

Carita och Anita satt bredvid mig. Jag kände Caritas knä mot mitt ben. Medan de åt pratade de om andra saker än jobbet. Caritas förestående resa till Kanarieöarna (hon hade varit där 31 gånger) och Anitas sommarstuga (den var helt fantastisk, men i förtroende hade hon sagt mig att hon avskydde stugan). Anette serverade gäddfärsqueneller. Jag antog att Urban fångat fisken och Anette rensat den. Gäddan smakade dy.