Louise rör sig fram och tillbaks på det trånga utrymmet mellan sängen och det smala skrivbordet av rödbrunt trä. En matta med orientaliskt mönster ligger på laminatgolvet. Öglorna är sträva mot fötterna. Hon är naken. Det är sällan hon tillåter sig att vara det. Här på hotellrummet tillåter hon sig att vara det. Gardinerna är fördragna. Igår kväll såg hon ut genom fönstret och noterade att utsikten var ett platt tak med ventilationskupor. Hennes hår är nytvättat och hänger blött efter ryggen. I spegeln ser hon sin höft.
Morgon-TV:n står på. Hemma tittar hon aldrig på morgon-TV. När hon bor på hotell är morgonsofforna en kär vän. Den kvinnliga programledaren intervjuar en man i hennes egen ålder. Polotröjan smiter åt runt hans överkropp och har glasögon med markerade bågar. Skägget på hans kinder får henne att tänka på en stillsam urskog. Han är psykolog nu och har skrivit en bok baserad på sitt liv. Som skuggor har de följts åt, från dagis, till grundskola och gymnasium. Under en stor del av hennes liv har han funnits i hennes närhet. När han berättar om sitt liv, så inser hon hur lite man vet om en annan människa.
Intressant och sant
SvaraRadera