Egentligen

Egentligen skulle jag säga
Att det är mindulness jag håller på med
Medveten närvaro
Fokus
Meditation
Men det gör jag inte
Jag säger att jag ligger på soffan
Latar mig och tomglor på kaktusen
Som dött för länge sedan
Ute har vinden burit bud om regn
I flera dagar
Har regnets ankomst
Skjutits upp
Väderleksprognosen ändras timme för timme
I morse låg en skata på gräsmattan
Jag trodde den var död
Att jag skulle behöva ta den på spaden
Hunden skrämde ut den på gatan
Där lade den sig med huvudet i rännstenen
Jag trodde den var döende

Text inspirerad av bok

Inspirationsmeningen: Allt han ville göra vara resa runt i världen och utforska arkeologiska fynd, är hämtad från Florence Stephens förlorade värld av Ebervall och Samuelsson.

Allt han ville göra vara att resa runt i världen och utforska arkeologiska fynd. Så länge han kunde minnas hade han fascinerats av det forntida. Innan han kunde läsa fick hans pappa läsa böcker avsedda för äldre barn för honom. Sedan läste han dem på egen hand och började läsa böcker för vuxna långt innan han hade åldern inne. Visades TV-program om arkeologi satt han som klistrad vid rutan och förde anteckningar för att inte missa något. Att han skulle bli arkeolog var hans barndomsdröm.

När han kom i tonåren började något fräta på drömmen. Tänk på att du måste jobba i Sverige och ligga på knäna i lera och leta. Arbetsmarknaden är hopplös. Det finns inga pengar till utgrävningar och allt är snart utgrävt ändå, fick han höra. För att vara fri valde han att resa när han slutat gymnasiet och han reste jorden runt för att få vara nära de berömda lämningarna efter forntida civilisationer. Trots protester utbildade han sig till reseledare. Du kan väl inte betala för en utbildning, som inte garanterar dig jobb. De bara utnyttjar dig. Han fick anställning och fick guida Fritidsresors besökare genom turkiska ruinstäder och se dem fotografera rebusen som symboliserade en forntida bordell och hjälpa damer som svimmade av värmen. Trots värmen och turistgrupperna var han fri där uppe på kullen, som reste sig över det omgivande slättlandskapet, omsluten av en av sina älskade fornlämningar.

Undrar

Jag har sett en örn
Innan undrade jag lite hur det skulle kännas att se en örn
Det var som jag trodde
Titta vilken stor fågel.
Kan det verkligen vara?
Det måste det vara
Ormvråken är mindre och det är ingen kärrhök
Ornitologen med kikare en bit bort bekräftade
Havsörn
Vi såg den över vassarna vid Tåkern
Vinden spelade och tömde oss på tankar
Vi bara var där gående en bit från Svanhals kyrka
Och där var örnen

Visa

Det jag ville visa
Var skogen och sjön
Där jag växte upp
Territoriet som erövrades av barn
Stigarna
Ödehuset
Jaktstugan
Stenen som stack ut i skogssjön
Det gick att dyka från den
Om man var försiktig
Tre stenar bildade en trappa
Ner till djupare vatten
Sjön var alltid ljummen
Som vuxen krympte allt inför dina ögon

Gick vidare

Stängde dörren
Trodde jag gick vidare
Återvände igen

Trevlig midsommar!

Folkmusiken ljuder. Folkdanslaget får skoskav. Trevlig midsommar vare sig ni firar folkligt eller föredrar ett mer folkskyggt firande utan förståelse för lustiga smågrodor, sill och nubbe.

Förflutna

Det sägs att man ska glömma det förflutna
Lämna människor man mött bakom sig
Ständigt gå vidare
Men de själar jag mött
Har lämnat märken på min hud
Förändrat mitt innersta
Gjort mig till den människa jag är

Svårt

Svårt att sova
Årets ljusaste natt
Snart vänder det

Skarp

Mia Skarp gick i min klass från ettan till nian. Hon var blond och populär och var alltid en sådan tjej som hamnade i topp när vi gjorde listor över dem som räknades och som man ville vara med. En invit från henne gjorde att vi tveklöst svek de som borde vara våra vänner.

Efter högstadieårens helvete valde vi olika linjer på gymnasiet. Jag gick tre-årigt, samhäll, och hon gick 2-årig ekonomisk. Balansen förändrades. De som varit populära i grundskolan blev inte automatiskt ledargestalter längre och vi började räkna med en del andra kvaliteter. Pluggighet. Förmåga att se framåt. Något slags vuxenblivande.

De flesta flyttade från Rydshult så snart de kunde, jag och Mia var inga undantag. Mina kontakter med uppväxtorten blev alltmer sporadiska. Året innan jag skulle fylla 50 köpte jag en veckotidning med Mia på omslaget. Till Peter sa jag att jag köpt den för att läsa en artikel om Island. Vi hade ju planerat att resa dit för att fira, eftersom vi fyllde 50 med en veckas mellanrum. Barndomsdrömmarna att få bada i en varm källa och rida på en islandshäst, flätades samman med de mer vuxna idéerna om att äta kokt fårhuvud och köpa garn till en tröja. Vidder och dimma. Jag tror jag skulle kunna gilla Island. På något sätt kändes den där 50-årsdagen som jag spelade i andra halvlek och bara väntade på att bli utbytt och placerad på avbytarbänken, för att bli bortglömd och förbisedd, iklädd en svettig träningsoverall. Vad Peter kände vet jag jag inte. Vi hade bara nämnt Island, lite i förbigående, som om det kändes som ett bättre alternativ än något all-inclusive vid Medelhavet.

Veckotidningen låg på soffbordet när Peter hittade den. Trots att tidningen var min, så läste han den.
-Är du någon du känner? Hon verkar uppväxt i Rydshult precis som du?
-Vi gick i samma klass.
-Snygg redan då? Hon ser ju ut som hon är 30 max. Eller åtminstone vill vara det. Tajta jeans. Urringad vit skjorta. Tatuerade blommor på halsen och axlarna. Mitt livs kärlek visade sig vara psykopat. Läser du sådant?
-Det var om Island jag skulle läsa. Jag har inte läst artikeln om henne.

Ord som börjar på D

Vi gick längs kanalen vid Berg, där slusstrapporna är som brantast. Båtarna hade börjat komma för säsongen. En tysk segelbåt med krukor med kryddväxter, dragon, timjan och oregano, under spray-hooden låg i hamnbassängen bredvid en motorbåt från Schweiz. En fransk segelbåt med tre män klädda i denimblåa, blekta kläder slussades tillsammans med en båt från Australien. Det är någonting med den där sträckan vid kanalen. I väntan på slussning ligger drömmarna vid kaj. Ett barn säger till sin mamma att Roxen ser ut som havet. Det går att passera över kanalen, genom att gå balansgång på slussportarna. Räckena till trots känns det en smula dumdristigt.

Där, dragon, denimblåa, det, den, drömmarna, dumdristigt

Inte riktigt än + stelna

På informationstavlan vid Tåkern står det att kalkkärr heter lime marsh, på engelska. Jag smakar på ordet och låter det stelna i minnet. Lila orkidéer, som alla heter något med helgon och himmel, sticker upp ur marken på de vindsvepta ängarna vid fågelsjön. Någon gång, men inte riktig än, hoppas jag kunna använda orden lime marsh till något. Än vet jag inte till vad.

Våt, lång, höra

Från andra sidan staketet kan jag höra grannen. Han oljar sin balkong och lämnar träet glänsande vått av träolja. Under tiden lyssnar han på hårdrock. Gary Moore verkar vara en favorit. Musiken hörs ut genom den öppna balkongdörren. Lokaltidningens annonsbilaga levereras av en lång yngling med keps och sportcykel. Jag går ut till brevlådan för att hämta den och inser att grannen fått samma idé. Han hälsar hjärtligt på mig och jag ler mot honom. När jag går uppför trädgårdsgången med tidningen i handen tänker jag på att grannens bara överkropp inte lämnar mig någon ro. Han är snygg min granne.

Illa

I ICA:s P-hus hängde en lapp

P-automaten ur funktion

På den hade någon skrivit

Lika gott det 

Släng skiten

Puss och kram

Det är inte illa att få sig ett leende

I ICA:s trista P-hus

En dag när laxen 

Kostar 105 kr 

Ingenting

Påsarna är tömda och hopknölade. Plaggen är undangömda i garderoben. Det är rea. Det är öppet köp. Jag kan lämna tillbaks dem. Märkeströjan kan jag sälja på Tradera, om jag ångrar mig. Att satsa på kvalitet lönar sig. Mamma sa att det alltid är bra att ha något att byta med. Man fick en topp på köpet. Den blommiga klänningen känns så rolig. Om det blir något till midsommar.
-Köpte du något?
-Nej, jag hittade ingenting.

Förbluffad

Oinspirerad
Bildsöker
Hittar en kastrull
IKEA-kastrullen Förbluffad
Blir konsternerad
Funderar på om
Kastrullen jag aldrig hört talas om
Kan förändra mitt liv till de bättre

Baklänges

Vid gullregnsträdet
Gick tiden baklänges
Grannen med keps
Och vresig röst
Hade sagt till barnet
Att trädet var giftigt
Barnet kunde dö
Om det åt av blommorna
Gullregnsträdet väckte minnet
Av hans grå gabardinbyxor
Hustrun bjöd på saft och torr vetelängd
Vid trädgårdsmöbeln under trädet

Text inspirerad av bok

Inspirationsmeningen  Mitt ansvar är att överlämna mitt, är hämtad från Elsie Johanssons självbiografi Riktiga Elsie.

Bygdeföreningen har hönsbytardag och öppet hus på sitt motormuseum. Besökarna trängs mellan tillfälliga burar av kompostgaller. På borden ligger avelsägg i olika färger placerade i begagnade äggkartonger. Ingen säljer matägg. Vi möter ett par ord med en bekant. Hon är andfådd och är på väg till kön vid försäljningen. Vill man ha  dvärgsilkeshöns gäller det att vara ute i god tid. De är eftertraktade. Människor som förberett sina inköp går med flyttkartonger och transportburar i famnen. De som handlar verkar kunniga och insatta. En familj har köpt fler höns än vad de har kartonger till. På väg mot bilen bär de sina vita höns med ulliga fjädrar i famnen. Tonårssonen böjer ner ansiktet mot hönans nacke och kelar med den.

Vi går ner mot fältet där traktorerna står. Allison-Chalmers. Bolinder-Munktell. Den grå som kallas Grålle.
-Var kommer alla traktorer ifrån?
-Nedlagda småbruk, antar jag. En del är väl museets. Andra kanske har kört hit sina. Folk har dem som hobby. Jag läste om en som skulle köra från Smygehuk till Treriksröset med traktor och släpvagn. Det finns t om speciella tidningar om veterantraktorer. Jag har läst dem hos tandläkaren.
-Jag antar att det finns ett visst ekonomiskt värde i dem.
-Bruksvärde också. Man ser väl ett ansvar i det hela. Att överlämna det som varit mitt, till kommande generationer.
-Vet du vad det här är?
Jag betraktar ett blålackat jordbruksredskap med gula metallspröt, men hinner inte säga att jag inte vet vad det är.
-En självbindare. Ser du här löper ett snöre. Det trasslar sig hela tiden. Finns äldre också. Hästdragna.
-Hade ni sådana?
-Jag kommer inte ihåg någon självbindare. Dom kanske lejde för det.

Längs

Med krita på asfalten
Har någon ritat en hopphage
Längs med trottoaren
Den har 61 numrerade rutor
I slutet innan boet saknar rutorna nummer
Pantstenen ligger på nummer 12
Rutorna är för små
För en vuxen fot

Dolde

Stugan, eller huset, som jag föredrar att säga, eftersom jag bor där permanent, syntes inte från vägen. Syrenhäcken hade blivit så hög och tät det senaste året att den dolde huset. Jag stannade till på hemväg från min morgonpromenad och sökte efter doften av syren, men vinden låg på från ett annat håll och doftmolekylerna sökte sig bort från mig. Bland grenarna såg jag en grönbrun  fågel, en oansenlig liten sångare.

Vinden bar bud om regn. Täta, gråa moln trängdes på himlen. På något sätt känns det där vädret som det typiska sommarvädret. Lågtryck som avlöser varandra. Enstaka soltimmar så luften blir het och fuktig. Det är regnet som är min sommar, inte de varma, soliga dagarna med bad och grillning.

En stadsjeep med tonade rutor på väg till golfbanan passerade. Jag vet inte om föraren såg mig. Snabbt såg jag mig om innan jag gick över vägen och in i trädgården. Hönshuset var färdigt. Det var bara hönsen som saknades. Mina mamma sa alltid:
-Det är en gåva att kunna göra det hemtrevligt omkring sig.
När hon var liten var hönsen ett påhäng och ett ständigt besvär för barnen som skulle se till dem. Nu livskvalitet.

Nyckel

Vi valde inte
Det gröna huset
Som mäklaren föreslog
Skilsmässohus, sa vi till varandra
Det låg nära centrum
Men vid en trafikerad gata
Mäklaren sa att det var påkostat
Att ägarna gjort mycket
Vi valde det andra huset
Närmare skogen
När vi fick nycklarna
Var de två till antalet
Till varandra sa vi
När vi får barn
Måste vi skaffa fler nycklar
Så de får varsin

Marginalen

I marginalen
Ett utropstecken!
För att markera ett citat
Den som sörjer de döda, behöver inte ta ansvar för de levande
På en annan sida
Tänk på att själen inte är konstant

Mystiskt

Jag vet inte om det är mystiskt egentligen, eller mest bara något som hänt. Den senaste tiden har jag börjat hitta handskriva  lappar i biblioteksböcker. I en bok om nosework låg den här texten

Alle´erna med japanska körsbärsträd
är i full blom. Stämma upp en sång
och besjunga vårens ankomst. Så roligt
får man förstås inte ha för då tror folk
man blivit galen. 

"man ska fånga tillfället i flykten"

Nosework är ett slags knark för sällskapshundar. Sällskapshunden ska leta efter en droppe doft av eukalyptus, lagerblad eller lavendel och arbeta på samma sätt som en narkotikahund gör. Det sägs vara stimulerande för hunden. Funderar på om det är en rörelse som sprider sig. Skriv en lapp och lägg den i en biblioteksbok. Man kanske skulle göra det. Någon kanske tycker det är mystiskt och vill veta mer?