Köpa

-Lite nytt piggar alltid upp.
-Tycker du det? Jag har förlorat gnistan för det där, det är inte lika roligt längre. Tycker jag har så det räcker i garderoben. Jo, men förstås. Jag köpte ju två T-shirtar i våras, som jag inte använt än. Det kanske är dags att prova dem.
-Man samlar på sig. Har du tänkt hur svårt det är att äta ur frysen? Man sitter där med ICA:s reklamblad och funderar på vad man ska köpa och laga för gott.
-Frysen har jag inga problem med. Vet du vad Gittan gör? Hon bakar så mycket till jul att hon måste slänga det mesta fram i mars.

Personlig reflektion

Dialogen var faktiskt ett samtal jag hörde. Damerna var både kortvuxna och korpulenta. Den ena hade lapp för ögat och den andra söndervärkta händer. Båda vara klädda i gammalrosa plagg. Jag kunde inte låta bli att ta med mig deras samtal hem. Det kändes så typiskt på något sätt. Att vilja köpa eller inte. Köpbeslutet. Att köpa eller avstå. Den fyllda frysen. Behovet av att alltid köpa nytt, oavsett om det handlar om ett nytt klädesplagg, böcker eller veckans extrapriser. För ett ögonblick föreställde jag mig stan utan affärer. Inget fanns att köpa. Vad skulle hända? Det sägs att vi vara förberedda så vi klarar 72 timmar utan stöd från myndigheterna. Mat, värme, kommunikation, vatten, vila...Jag har ingen batteriradio för VMA och sällan så mycket vatten hemma. Inget flaskvatten och inga dunkar. Är det sådant man behöver köpa, för att överleva. Man ska ha nudlar, fruktkonserver, kex och varma koppen-soppor också. Det har jag inte heller och vad händer sen, efter 72 timmar?