Egentligen var han döpt till Stefan

Egentligen var han döpt till Stefan, men det var ingen som kallade honom det. Hans mamma som mest var sängliggande, sa mest du eller snälla, och någon pappa kände han inte till. I klassen fanns det fyra Stefan, Steffe, Steffo, Klimpen och han som kallades Torstensson eller bara Torsten.

Det var först när han började humanistisk linje på gymnasiet och blev klassens enda kille han började kallas vid sitt dopnamn. Mirja sa att det var hennes älsklingsnamn och de blev ihop. Tillsammans utforskade de varandras kroppar och ångest och han älskade hennes förmåga att leka med orden och säga hans namn. När han blev vuxen och såg tillbaka på sin uppväxt, så var det på något sätt Mirja som gjort honom till den han var. Mirja och hennes pålästa mamma, som arbetade som sekreterare på kommunen och ständig hade en bok att läsa uppslagen.