Jag har inte skrivit på två dagar. Kanske är det ett kvitto på hur jag mår eller ett tecken på att jag har en förmåga att förlora mig i oväsentligheter. Jag vet inte riktigt. Hela tiden letar jag efter en berättelse. Kan jag skriva om det här? Finns det en twist i det hela? Bortbjuden. Utflyktad. Sen när jag har tid och borde tänka fastnar jag på facebook och känner mig som en främling för resten av världen. En tecknad spåkvinna ler inställsamt mot mig och tycker jag ska berätta för hela världen vilken fantastisk person jag är. Hon heter Anita. Jag gör meningslösa tester och kommer fram till att den färg som motsvarar mig själv bäst är turkos. Som fisk är jag mest av allt en ål. Jag har scannat datorn på jakt efter virus och letat efter en fåtölj med fotpall. Oväsentligheter.
Igår ett ögonblick av tid. Jag lade mig på bryggan vid ån. Svanungarna vid vassruggen på andra sidan ån började bli vuxna. Skräddarna for över det svarta vattnet. En kvinna en bit över 60 tog sitt morgonbad. Hon bodde nära och gick ner i badrock och Foppatofflor. Mörkgrön badrock och ljusblå plasttofflor. Ett par simtag. En intvålning. Man blir så pigg av att bada. Hela dagen mår man gott av det. Jag lade mig på rygg och vände handflatorna uppåt och andades lugnt. Det började regna. Jag låg kvar och bestämde mig för att den där bryggan var en minnesbild att behålla. Bryggor är bättre än mycket annat. Sen kom skyfallet...Hur klarar skräddare sådant?
Glad för att ni finns och skriver och läser.
Bryggor är bättre än mycket annat och främlingar inför världen är vi många som är.
SvaraRaderaJag brottas med sorgen och livet, skriver ingenting.
Men jag läser, glad att du skriver.
Det är nog många som känner igen sig i det här, så det var ju bra att du fick ned det i tecken iallafall.
SvaraRaderaSom sagt. Du är inte ensam. Och du skriver bra om att du inte skriver.
SvaraRaderaFin text, känner igen mig :-)
SvaraRaderaJag tänker att stunderna man inte skriver behövs också. Det blir nog inga berättelser alls annars och berättelsen om att inte skriva är läsvärd i sig. Tack för att jag fick vara med på bryggan.
SvaraRaderaDet är så spännande det där med det meningslösa - facebooktester t ex. Man vet att man skulle kunna göra något vettigt av tiden och ändå gör man dem. VARFÖR? Kanske för att ibland behöver vi meningslösheten. Det är det som är det spännande.
SvaraRadera