Röja

Jag rensar för närvarande. Röjer. Städar ur ett skåp i taget med målsättningen att inget vars existens inte är fullständigt självklar ska stanna kvar. Det finns ett österländskt talesätt där en munk hävdar att man bara ska behålla sådant man vet att man äger. En gång om året ska man rensa bland sina ägodelar. Skulle någon väcka mig mitt i natten och be mig redogöra för sådant jag äger skulle jag förmodligen kunna börja yra om den där klänningen från Gudrun Sjödén som jag inte använt på åratal.

En gammal soffa som stått i ett barnrum står numera i vägen.
-Soffan ska ut, säger jag. Jag vägrar vara härbärge åt en möbel som står i vägen.
-Är det säkert att den står i vägen? får jag höra, av någon som ung suttit i soffan.
-Det är klart att den står i vägen. Ser du inte det?
-Det är inget andligt då?
-Andligt. Vad är det för andligt med en gammal soffa?
-Tja. Den kanske blockerar energierna där den står. Om du tar bort den kommer energierna att flöda fritt.
-Den står i vägen.
-Om det är sant får du slänga den, men om du börjar tramsa om andlighet och energier ska den stå kvar.

Rensar och röjer och tänker på människor och låtsas som intet när saker försvinner ner i svarta plastsäckar. När jag väl kommer till soptippen kommer det som varit mitt att blandas med andras kasserade. Våra utnötta drömmar och brustna förhoppningar kommer att krossas av den lastmaskin som pressar samman innehållet i containrarna. Renade reser vi därifrån. Det som är jag och det som varit mitt är mycket litet när man kommer till kråkorna och måsarna där ute.