I hallen hänger mina båda jag. Konstnärsrocken och portföljen. Båda förtär mig med sin närvaro. Vardagsrummet är min ateljé. Staffliet står vid fönstret. Färgerna på ett rullbord bredvid. Dukarna finner sina hem. Jag låter det ske. Portföljen för mig till mitt arbete. På kontoret söker jag logiken och tror att redovisningen skingrar mina tankar. Till långt fram på natten målar jag. Sedan stupar jag utmattad i säng, förlorad i färgen. Bilderna jag vill göra sköljer över mig som ett åskregn om sommaren.
Ikväll kommer jag inte att möta mitt staffli. Vi har after-work och jag ska dela mina arbetskamraters triviala liv. Det borde vara enkelt för mig att gå hem, men nyfikenheten på den mänskliga varat får mig att stanna kvar på krogen till sent. I det upplösta, tramsiga och aggressivt berusade, överdrivet djupa och kladdigt intima får jag en glimt av den mänskliga själen. Den själen bär jag hem. Jag kommer att måla en stormvriden blomma i förtunnad akryl. Blå toner kommer täcka duken. I kronbladen kommer mina arbetskamraters ansikten skymta, var och en pinad under sin perfektion. Vad som kommer dölja sig i blommans bakgrund vet jag ännu inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar