Vi ses

Vattnet var tenngrått och stilla den dagen. Vid badplatsens brygga låg ett gräsandspar. Jag funderade på varför de sökt sig hit och inte trängdes med de andra tjattrande änderna i ån vid stadshuset. Utanför vassen vid Vänster Udde hade jag sett ett par knipor.

Gräsplanen hade börjat grönska. När barnen var mindre hade vi varit här ibland på klassföräldrarnas vårfester med brännboll och tipspromenad. Ett år vann jag en ananas på tipspromenaden. Den var omogen och svår att äta. Ett annat år kom jag nog sist. Då var det någon sportfåne som skrivit frågorna. Otto vägrade att spela brännboll det året. Han hade hittat en gädda, som simmade under bryggan.

Birgitta kom ner längs grusvägen från parkeringsplatsen. Hon var klädd i en mörkblå jacka och hade gångstavar i händerna. Jag kände igen henne från jobbet, trots att det var flera år sedan jag sett henne. Vi bytte några ord och ESS, min  engelska springer spaniel, blev svansviftande lycklig över att få nosa någon i skrevet. Hon sa vi ses när vi skildes åt och jag svarade med samma fras, till intet förpliktigande. Jag hade hört att hon varit gift med en läkare. Han sköt sig.

Hon försvann in i alskogen vill vänster upp badplatsen och jag började gå upp mot parkeringen. På en stolpe hängde ett urblekt anslag där kommunen meddelade att toaletterna vid Stråsjön tagits bort på obestämd tid på grund av upprepad vandalisering. Vem gav sig på att välta ett utedass av plast vid en badplats? Kom de hit sen och tittade på anslaget? Kände de att de åstadkommit någonting när de läste om det i tidningen?