Idealiskt

Läget är idealiskt, centralt, men ändå avskilt i ett lugnt kvarter. Grannarna är stillsamma och näst intill ljudlösa. Det är bara rören som susar och några enstaka hammarslag som hörs när någon spikar upp en tavla. Hissen skrämmer henne. Hon har alltid varit rädd för det trånga och instängda, sedan hon blev instängd i klädkammaren som barn. Upp och ner genom huskroppen rör sig hissen. En enda gång har den stannat...Blixten slår inte ner på gånger på samma ställe, försöker hon intala sig. ICA på hörnet har flyttat till ett köpcentrum utanför stan och blivit ICA Maxi. Numera behöver hon hjälp för att handla. Det där att hon inte kan styra sitt liv, gör henne hjälplös och ängslig. Är magknipet verkligen en tanke eller har hon faktiskt ont? Hon har väntat på mamma och pappa. Hon har väntat på Bengt. Hon har väntat på barnen. På Ellos-katalogen. På Hemmets Veckotidning. På symaskinen som aldrig blev färdig.  Hon har väntat på katten. Den blev överkörd. Fortfarande väntar hon. Är livet bara en fråga om väntan och magknip?