Ändrade

Pizzeria Shalom har fönster mot gatan. De nya ägarna ändrade ingenting när de tog över verksamheten för ett halvt decennium sedan. Inredningen ser fortfarande ut som den gjorde på 1990-talet med blekt tegelröda väggar och målade strukturtapeter. Borddukarna är rosa och täckta av en glasskiva för att förhindra fläckar.

Kennet kommer på sig själv med att stirra in på pizzerian. Vid fönsterbordet sitter ett sällskap med ungdomar. Linnea. Hon är så lik sin mamma, samma knubbiga kinder och blonda, raka hår. De var länge sedan de träffades. Flickan bor hos sin mamma. Du får välja mellan mig och spriten, Kennet, hade Linneas mamma sagt. Hon ljög. Så mycket drack han inte. Han hade det under kontroll. Det var något annat, någon annan hon träffat.

-Vad för det lov att vara? säger libanesen bakom disken och borstar bort mjölet från händerna.
Kennet läser namnet på 60 pizzor på ljustavlan. Kebabköttet som snurrar på en ställning bredvid ugnen fräser till. Medhjälparen bakom disken tar en beställning per telefon. Karlar med mustasch och håriga armar. En Hawaii och en Carlzone. Strimlad skinka som mest liknar avkapade daggmaskar ligger i en plastlåda. Det känns som luften är fylld av osynliga droppar av någon billig växtolja.
-En cola, tack, säger Kenneth. Jag tar med den med.
-Bra så?
Kennet nickar. Läskburken är kall i hans hand. När han går ut försöker han fånga Linneas blick. Han ser att hon har finnar i pannan. Runt halsen bär hon korset hon fick när hon konfirmerades. Det verkar som hon delat pizzan med en kompis. Linnea vänder bort blicken. Han går mot dörren.
-Vad var det för en snubbe? säger en av killarna i Linneas sällskap. Hur smart är det att köpa en Cola på pizzerian? Det är ju mycket billigare på ICA.