Enorm

Den blekgula hunden nosar i mitt skrev samtidigt som den viftar på svansen. Trots att den är så sällskapssjuk får jag ingen kontakt med den. Den verkar inte bry sig om vem den luktar på. Jag samlar ihop gåstavarna och trycker mig mot stödmuren som håller upp gräsmattan utanför höghusen. Carl-Henry tornar upp sig framför mig. Duggregnet pärlar sig på oljerocken. En hundbajspåse i tunn grön plast sticker upp ur fickan. Tweedkepsen är neddragen över ögonen.

-Gott Nytt År! säger han.
Mustaschen liknar en utnött tandborste för jättar.
-Det samma! ler jag och  hoppas att han ska ta sin hund och lämna mig i fred.
-Nyårsdagen är den bästa dagen på hela året. Som nyårsdagen blir blir hela året. Det är en god vana. Upp tidigt. Gröt till frukost. Minst en stärkande promenad.
-Jo, säger jag och  funderar på om en gåstav kan genomborra en fot. God fortsättning! Det är bäst att sätta fart.

Jag tränger mig förbi Carl-Henry. Hundsvansen slår till mina ben. Den är så blöt att den verkar ha fångat vätan i ett helt lågtryck. I takt med gåstavarnas klick mot asfalten summerar jag mitt nyår. Barnen är hos sin pappa. Jag firade ensam framför TV:n med en påse chips, fast jag egentligen inte kan äta chips utan att få ont i magen. Kärleksfilmen fick mig att gråta. Nyårsraketerna gjorde det omöjligt att sova. Innan jag gick ut såg jag på nyårskonserten från Wien. Helt plötsligt var den slut utan att jag fått höra An der schönen blauen Donau. Om inte trean fungerar på TV:n kommer jag att missa Ivanhoe. Som nyårsdagen är blir hela året. Carl-Henry har en förmåga att göra mig enormt irriterad.