Redan efter den andra biten insåg jag att jag aldrig skulle kunna få ner sushin. Kombinationen av stärkelse, rå fisk och ättika växte i munnen. Jag beställt maten på take-away och tagit med mig den lilla pappasken till landet för att få en illusion om nyår och festligheter, trots att jag i hemlighet skulle arbeta på min roman. Dvärgspetsen Leo såg bedjande på mig när jag stod vid diskbänken och åt. Med en kväljning ställde jag ner de sista sushibitarna till honom. Han vägrade äta.
Hahaha;-)
SvaraRaderalysande :)
SvaraRadera