Saknar

Saknar ord för saknaden, skriver hon. Sedan tystnar skrivmaskinen. Hon sitter med tummarna mot mellanslagstangenten och ser pappret framför sig. Plasten klibbar mot fingrarna. För saknaden finns inga ord. Den bara är, allerstädes närvarande. Jag är inom mig och utom mig, en vålnad i min längtan efter dig.

De har fått låna hans mammas IBM med skrivkula och baxat upp den från hennes lilla klarröda källarkontor under trappan. Maskinen står på hans skrivbord nu. Den var svindyr när jag köpte den för att kunna öva hemma när jag gick på sekreterarkursen, sa hon. Det är klart ni får ta den om ni vill skriva. De får väl turas om att använda den. Hon vill skriva en roman om kärlek, han vill skriva en om frihet.
-Du skriver väl inte om oss, säger han. Man ska vara personlig, men inte privat.

Pinnstolen knarrar under henne. Hon väntar på inspiration. Någonstans har hon läst att man måste skriva synopsis och ha en plan över handlingen och följa någon slags struktur. Det låter så torrt. Hon vill skriva från hjärtat, precis som hon känner så det inte blir falskt.

Brevbäraren kommer. Hon går ut. De knottriga stenplattorna på trädgårdsgången känns stickiga mot hennes bara fotsulor. Barrväxterna brer ut sig mellan mexitegelfasaden och gatan. De kväver allt liv i sin närhet. Hon föser undan några kvistar på tujahäcken och andas in dess sträva doft. Huden blir prickig av beröringen. Kanske är växten giftig. Det ligger ett vykort från Smögen och ett par reklamblad i brevlådan. Hon stänger kopparlocket om tomheten och går in, noggrann med att inte läsa andras post.

För att ha något att göra tassar hon runt i huset, som blivit hennes hem och hemvist. Han är på sommarjobbet. Föräldrarna är i Grekland. Försiktigt drar hon ut av en skivorna i skivsamlingen och studerar omslagets baksida. På teckningen kysser en man en kvinna på kinden. Hennes ögon är slutna. Hon känner sig så nära den bilden. Bob Dylan - Infidels.

Snart kommer han att komma hem. Hon ska laga mat. Sill och färska potatis. Mat som får dem att känna sig vuxna. Mat som de lärt sig att äta på skilda sätt. Han med svartpeppar och gräddfil. Hon med smör och Ejderns kaviar. Snart kommer han hem. Novellen De döda ligger bokmärkt bredvid han säng. Hon har läst Joyce igen. När de är åtskilda skriver de brev till varann om kärlek och saknad. Kanske är deras brev en skildring av fulländade kärleken, likt Alma Mahler i Oskar Kokoschas bädd. När hon läser De döda, blir han upprörd och tror sig veta, att hon bär på en hemlig sorg, över någon hon har förlorat, någon som han aldrig kan ersätta.