Flerordspuff

TVKAS

Tapet
Kärlek
Vykort
Ansvar
Sa

Kära Lisen!

Tack för ditt kort. Jag blev så häpen när jag läste det. Inte för själva motivet, en svartklädd gumma med en brödspade och en vedeldad ugn högt ovanför ett azurblått medelhav, utan för det du skrev. Du satt i hettan på en parkbänk i Pireus på väg ut mot öarna. Redan efter första dagen i Athen så var dina axlar sönderbrända av solen. Jag har aldrig tänkt att ditt skinn var sådant som blev rött. Det var snarare blekt och tåligt.

En minnesbild av hur vi satt i salen och talade kommer för mig. Det regnade ute och vinden kastade nävar av regn mot rutan. Vi satt i varsin fåtölj och  hade bordet emellan oss. Jag hade tänt ett ljuset i mässingssljustaken och vi såg ömsom på varann, ömsom på den fladdrande lågan. Kanske mötte du som jag din spegelbild i det svarta fönstret, lika nära, som spöklikt avlägsen. Livet slet oss i bitar den kvällen, kanske mer än  vi anade då. Tidvis var du tydlig som ord som ristats i vax, tidvis följde dina konturer den gulbleka jugendtapeten. Jag minns de där orden jag sa; jag ska inte röra vid ditt ansikte. Ändå är just ditt ansikte inbränt i mitt minne, lika tydligt som svårgripbart som ett andetag.

Ditt kort kom samma dag som jag fick besked om min nya tjänst. Jag blir teaterlärare nu,  på Åhaga Folkhögskola. Thalias tiljor lockar inte som förr. Muserna åldras.Vi börjar bli gamla. Du vet hur det är. Zeus dotter skriver historia till flöjtspel och tragisk kör.

Ansvar att stanna. Ansvar att gå.  Kanske hade du bestämt dig redan när vi reste oss för natten den kväll då vi talade. Jag vet inte. Ditt vykort gjorde mig häpen. Jag hoppas du fått en fin tid på Antiparos eller den ö du valt att göra till din, att dina planer blev verkliga och Erato än en gång kan viska i ditt öra. Du skrev "jag ska hyra rum hos en tant som tar mitt pass i pant, bara äta och vila och tänka över mitt beslut".

Din Melpomene (Kim)