Dotter

Ögonen möts över fruktsalladen, den som är så slarvigt skuren att den inte gör någon människa glad. Bleka fruktbitar kletar ner vardagsporslinet. Det mest exotiska inslaget är konserverad ananas. Maten är lagad i en annan tid, med vana fingrar, extrapris och sparsam kryddning. Fläskfilén var det som fanns att få tag på. Kantarellsås på påse.

Sofia tar en sked grädde till och täcker frukthögen på den djupa tallriken.
-Det där är inte bra. Tänk på kolesterolet. Du  får problem med hjärtat om du äter grädde.
-Det får jag inte alls, pappa.
-Du äter för lite fibrer. Det är inte bra för magen.
-Du har gått på den där Becel-reklamen, det är hela felet.

Återigen möter hon blicken över fruktsalladen, ser det blanka ögonen under håret som blivit långt och risigt och inte är vare sig brunt eller grått. Tårar är ord som munnen inte kan säga. Mamma. Pappa. Bråk beror på henne.
-Efterrätt är inte bra. Är det socker i den?
-Lite grand, fräser hon för att mamma ska slippa svara. Det behövs för att frukten inte ska bli brun, förstår du.
-Ni kanske snart ska dra er, säger mamma. Nu när vi har ätit. Innan det blir för mörkt.
Utanför köksfönstret fajtas en talgoxe och en blåmes runt talgbollen.