Kartong

Tidningarna. Ligger. Utspridda. I vardagsrummet. Skumtomtarna, var och en med sitt individuella ansiktsuttryck, vilar symmetriskt med ryggarna mot kanten på den rutslipade kristallskålen. Leilas Rocky Roadfudge döljs under en ostkupa. Trots att det hemlagade godiset innehåller salta jordnötter i små bitar smakar det sötare än sött. Knäcken fick stryka på foten redan för tio år sedan. Birgitta har fortfarande kvar ett hål i tandraden efter den upplevelsen.

Morbror Ernst rumsterar om i köket. En svag doft av nybryggt kaffe sprider sig från den gurglande kaffebryggaren. Pepparkakorna är redan framdukade.  Det sirliga brämet på en tenntallrik skymtar under en servett. Julmusten förlorar sin kolsyra upphälld i en tillbringare där en långskäggig tomte hänger under pipen som en galjonsfigur.

TV:n står på. Programledaren kliver runt på en åker i Essex i sin jakt på en egendom åt ett par som ska flytta från London. Han är IT-tekniker. Hon är arbetsnarkoman. För att finansiera sitt boende ska de flytta ihop med hennes föräldrar. På något vis lyckas programidéen förmedla att paret befinner sig i Stora Svårigheter. Huset med den mest tilltalande exteriören kan ha för få badrum.

-Här står det om framtidens antikviteter, säger Bengt och håller upp en tidning mot Ulrika. Sådant borde du sätta dig in i.
En teakapa med rörliga lemmar ler mot henne från omslaget.
-Leksaker i originalkartong, fortsätter Bengt. Det är ett stort samlarområde. Hur går det med allt det där legot vi köpt till Wilmer? Har du kvar kartongerna?
-Nej.
-Men, förstår du inte...
-Han leker med sina saker. Jag kan inte förbjuda honom att använda sina leksaker i tron att de ska bli värdefulla i framtiden. Vill du investera i lego så får du faktiskt göra det själv.
-Wilmer, du är väl rädd om dina saker? Lova morfar att du är rädd om dina saker.