söndag 20 december 2015

Vill ha

Tomtar

Byrålådan med sydda dukar börjar alltmer likna en dåligt betald fyndlåda på auktion. Jag gillar inte det här. Kvinnomöda ska man uppskatta efter förtjänst, oavsett om man sytt det själv eller inte.Första julduken hittar jag, men inte den med dansande tomtar och texten Leve de vänliga tomtarnas skara, lyckligt det hem där de bygga och bo. När jag gett upp och bestämt mig för att fira jul utan utmärglade tomtar med egendomligt lynne hittade jag duken, invirad i en annan duk. Tomtarna dansade till en helt annan text Må i ditt hus små tomtar gästa och vid det all lycka fästa. Någonstans i lådan låg en osydd bonad, som jag uppenbarligen tänkt vill ha om någon gång. Kärleken är världens hopp. Förtröstansfullt. Jag känner att  jag borde sy upp den och vila ögonen på den dagligen. Kärleken är världens hopp. 


Ponnyhästar

Annette krypkör förbi ridskolan. Hagen är stenig och brant och sluttar ner mot länsvägen. Varje gång tänker hon att hon borde försöka hitta ett ställe att stanna på, så hon kan gå ur bilen och ställa sig vid staketet och hoppas att någon av ponnyerna kommer fram och hälsar på henne. Att köra upp på stallbacken och be att få titta på hästarna känns för privat. Hon har lång kappa och läderstövlar som inte alls lämpar sig för stall och lera på sig. Det är för att passa in på IKEA och Tornby köpcentrum hon klätt sig.

En fjording och en new forest-ponny kliar varandra på manken och en skimmel gör några krumsprång. Längs staketet lufsar en målmedveten shetlandsponny. Den är rund som en tunna och knappt mer än 90 cm i mankhöjd. Skäckteckningen bildar ett vitt band runt den svarta kroppen.
-Det är sådan ponny man vill ha, tänker Anette. När jag var barn ville jag inget annat än att ha hästar, bo på landet och ha ett alldeles eget stall. Så man förändras. Nu vågar jag knappt ens ha katt, av rädsla för att den inte ska bli tillräckligt lycklig. 

En svart Audi kör upp bakom henne. Föraren lägger sig nära hennes stötfångare och hänger sig på signalhornet när han kör om. Hon rycker på axlarna och kastar en sista blick på hästhagen. En brun ponny med bläs travar rakt mot henne.




6 kommentarer:

  1. Två jättefina texter. Ja kärlek i alla former det är det vi kan hoppas på!

    SvaraRadera
  2. Den bruna ville nog hälsa på henne :)

    SvaraRadera
  3. Sytt och osytt... Min lillebror ringde IS för att kolla om de kunde lägga ner vapnen så att han kunde ge mamma vad hon önskar sig till jul: fred på jorden. Om han inte fått skallen avskjuten kunde jag ha tipsat honom om att ge henne en bonad med den texten på i stället.

    SvaraRadera