Nicka

Gryningen dröjer. Grannens formklippta buske kränger som en till hälften fylld luftballong när en stormby griper tag i den. De tumnagelstora glödlamporna blinkar till. Vinden dånar mellan husen.
-Skulle vinden väsnas så om den for fram över en slätt? undrar jag och tar en munfull te. Eller är det människans verk och landskapets former som skapar vindens ljud?
Du rycker på axlarna. Jag studerar dina fingrar som kröker runt kaffemuggen. Mansfingrar. Platta ovanpå. Fyrkantiga, kortklippta naglar.
-Idag är en sådan dag, då man vill kramas,
Du nickar.
-Kom till mig då.