Besked

Lådan i chiffonjén kärvar när jag drar ut den. Jag är på jakt efter en porslintomte, som av någon outgrundlig logik, ska ligga i en av möbelns smålådor, och inte tillsammans med julpyntet. Tomten sitter och läser för ett ljusbrunt djur, som ser ut som ett marsvin med puckelrygg. Förmodligen är det en ekorre. Både tomten och byrån kommer från Stefans faster Britta. Den var avlutad och trären när vi fick den. Jag har målat den vit och med åren har den är fyllts med allsköns prylar. Handvävda handdukar. Sällskapsspel. Viktiga papper.

I lådan där jag tror att tomten ska ligga hittar jag ett poesialbum med blekbruna pärmar och pastellfärgade sidor och ett fransigt häfte med inklistrade bokmärken. Jag slår upp boken. Verserna är skrivna med bläck och sirlig skrivstil.

Anna-Britta trodde hon var sist, men den äran har hon mist. Majken Heed

En liten blomma vill jag giva, låt oss alltid vänner bliva. Berit Johansson

Rosor äro röda

Violer är blå

Smultron är söta

Du lika så

Din klasskamrat Betty

Jag vill sitta i ditt minne

På en liten, liten pinne

Men om pinnen så går av

Låt mig ändå sitta kvar

Kusinen Birgitta

En gång var poesialbumet en länk till en kvinna som inte ville tala med mig. Tog jag fram det kunde hon öppna sig och berätta något om Betty eller Birgitta. Var de bodde och vilka som var deras föräldrar. Bokmärkena beundrade jag i hemlighet. De med sockersötakattugnar intrasslade i blomstergirlanger var mina favoriter. Mamma tyckte bäst om det med en brunlockig flicka som satt i en berså med en docka i knät. Bredvid stod en blå dockvagn. Änglar roade inte någon av oss. Jag lägger tillbaks poesialbumet med sina halvt bortglömda verser, avsedda att knyta vänskapsband mellan flickor på 40-talet,  och skjuter igen lådan. För att dämpa illamåendet tar jag en näve bridgeblandning från prydnadsskålen. Godiset har mjuknat och har en bismak av gammalt. Pappa ringde igår. Mamma väntar besked på proverna. De misstänker cancer. Och vi kunde inte tala med varann...