Hjärta

Farmor och farfars stuga låg vid kusten, långt ut i havsbandet, där himlen bildade en rund kupa över horisonten. Stugan var liten och låg i en sänka omgiven av klippor och kaprifol. Farfar hade själv byggt den. Stugan såldes i samband med ett arvskifte när jag var tretton. Pappa kom aldrig överens med sin syster. Mågen (han kallades så), farbror Rolf, som alltid skrämt mig med sin höga röst, yviga gester och oförmåga att gå rakt, var pådrivande i försäljningen, sa pappa och jag minns att pappa ville döda den djäveln. När stugan såldes förlorade jag min barndoms trygghet.

Härrlén var granne med farmor och farfar. Han var konstnär och målade bara om vintern. Om sommaren odlade han sin trädgård med körsbär, fläder och morötter. Hittar jag någon av hans målningar köper jag dem. De fyller mitt hjärta med samma svindlande känsla som att stå inför oändligheten under en rundhorisont.