Ord på G

Det är den jul som vi minns som grå och grön. Vi minns det ljumma vädret, mörkret och de hårda vindarna. På TV visas filmen Grease, som matiné. Jag har uppenbara problem med att förklara varför tonåringar spelas av trettioåringar och har egentligen aldrig tyckt om filmen. Via facebook har jag nåtts av ett dödsbud. En som inte hunnit fylla femtio, en i min egen ålder, har avlidit, ingen som jag känner personligen, utan lärt känna via olika forum och sociala medier, en person som jag uppskattar, en som har något att säga. Jag beklagar sorgen i en kommentar på facebook och menar det jag skriver, samtidigt som jag känner hur tillvaron förvandlas till stelnande gelatin, något kornigt och gulaktigt, styvt, men fortfarande genomskinligt. Allt är skört, våra liv och vår hälsa och våra dygnvändande tonåringar...Jag funderar på att säga något, men vi fortsätter att glo på en grisig film



Grå, grön, Grease, gelatin, gulaktigt, genomskinligt mm