Röra

Stammedlemmarna springer om varandra framför filmteamets kamera. Till en början verkar lägret i djungeln vara en enda röra. Sedan tar hyddorna form. De är kupolformade och tillverkade av böjda kvistar och täckta av överlappande blad och ligger i en cirkel runt en lägereld. Stammedlemmarna bär blommiga höftskynken av bomullstyg och känner till användningsområdet för 500 olika djungelväxter.

När lägret är rest går de ut på jakt. Speakerrösten berättar att de jagar med nät. Stammedlemmarna bär spjut i händerna. Speakerrösten berättar att de jagar med spjut. Stammedlemmarna bär ett nät, flätat av rötter. Louise funderar på om hon ska säga något om den bristfälliga synkroniseringen mellan bild och ljud, men tiger. Stammedlemmarna fångar en vattenantilop genom att imitera dess läte. De bär iväg bytet hängande på en stör mellan sig. Det är sällan Martin fängslas av något på TV, men skildringen av urinvånarna i Kongo, verkar ha fångat honom. Hon lägger ner virkningen i knät och breder ut den med handen. Det ska bli en spetsduk med ryschig volangkant, tänkt att lägga under julosten. Projektet känns en smula vulgärt.

-När man ser sådant här så fattar man varför människor blev bofasta och uppfann jordbruket, säger Martin. Ska det där lilla djuret räcka till allihopa?
-De behöver sexton timmar per vecka, för att få ihop tillräckligt med mat, säger Louise. Jordbruket kräver betydligt större arbetsinsats. Resten av tiden umgås de, och roar sig. Det är så tragiskt regnskogsprogram. Är det inte apor eller papegojor som hotas av skogsskövling, så är det de sista genuint lyckliga människorna som riskerar att försvinna. Alla kunskaper, ekosystemet, samverkan med naturen...
-Lyckliga? Med en initiationsrit som går ut på att de vässar varandras tänder?
-Tänk på vad Wigfors sa: Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att arbeta maximalt vore vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet. Vi har skapat ett samhälle där vi inte trivs, Martin.