Text till bild

Jag fann tidningsurklippet när vi städade efter pappa. Det låg under skrivbordsunderlägget. De tre uggleungarna satt på rad och väntade på sina döda möss. Fåglar var allt för pappa. Voljärerna med skadade rovfåglar, den hemlighetsfulla stödutmatningen av örnar, blicken mot himlen där korparna seglade. Nätterna fylldes av ljuden från ropande fåglar. Fotografen tog kort på mig tillsammans med uggleungarna. Jag hade en vit sommarklänning och sandaler med vristrem. Ankelsockorna hade korvat sig runt smalbenen. Fotografen gav mig en kola. Den var varm efter att ha legat i hans ficka och klibbade fast i mina tänder. Jag log mot honom och tog honom i handen för att visa min dockvagn. Hans hand kändes stilla och tung i min. Dockvagnen stod i gruset framför trappan. Han böjde sig ner och sa att dockan som låg under det virkade täcket var det finaste han sett och att jag var en fantastisk liten mamma. Jag vill minnas att bilden med mig och ugglorna var med i tidningen, men det verkar inte som pappa sparat den. Fåglarna fanns kvar, men inte jag.