Led mm

En text som innehåller eld, led och del. 

Påsken har aldrig betytt något speciellt för mig. Jag har tyckt om den och betraktat den som en relativt kravlös högtid. Man äter gott och målar ägg om man känner för det, umgås inom familjen och försöker hålla det stilla. Där jag bor nu, brinner valborgsmässobål om ungefär en månad. Jag är uppväxt med påskeld, ris som brann i mörker och människor i led kring elden. Valborgsmässoeldarna är bleka i vårljuset och saknar påskeldens magi och rykten om häxor, trolldom, lidande och död.

Den här påskhelgen inleds med tankar på något jag inte vill vara en del av. Familjer som inte har råd att köpa påskägg till sina barn. Det känns så bottenlöst tragiskt. Framför mig ser jag en tom lägenhet och ett barn som gråter eller tiger av hänsyn till sin sjuka mamma. Människor som inte har råd att fira påsk. Jag läser en krönikör som skriver att familjen måste resa på träningsresa till Portugal för att det inte står ut med frosseriet kring påsk. Godiset är värst och frestar mest. De nyktra missbrukarna vittnar om sitt helvete inför den kommande helgen. Sprit, mat, godis...Det finns att falla dit på. Påsken har plötsligt blivit en problemhelg jämförbar med julen.