Brådmogen + gro

Fortsätter tidigare puffar. Historen började den 12 feb och utspelas i någon slags 1970-talsmiljö. Jag tror den kan läsas fristående. En tonårsflicka har hittats drunknad och klasskamraterna sitter i matsalen och pratar om vad som hänt. 

-Det var inte så jag menade, sa jag och blängde på Anki.
Jag gillar inte att någon kallar mig dum.
-Det kanske hade hänt något, eftersom polisen kom, fortsätter jag.
-Min storasyster har Catarinas pappa, som tyskalärare, sa Marie.
Hon pratar tyst och tittar på den oaptitliga skolmaten på den repiga tallriken istället för oss.
-Styvfar, rättade Anki. Det är inte Catarinas riktiga pappa.
-Det spelar väl ingen roll. Han är sliskig. Fjäskar och gör sig till för de snygga tjejerna.
Jag gör en grimas och tänker på porrtidningarna som Catarina visat mig, styvpappans tidningar, som han har i en låda i sovrummet.
-Mor sa alltid att Catarina var brådmogen, sa Anki. Tidig för sin ålder. Sådana tjejer får problem för att de inte håller på sig. Det blir ingen ordning på dem. Hennes pappa tog livet av sig, hennes riktiga pappa, alltså. Man kommer inte till himlen om man gör det, utan hamnar i helvetet. Det är guds straff.
Mari skruvar på sig och sträcker sig efter ett knäckebröd. Hon brer långsamt halvsmält margarin över den knöligaste sidan på brödet. Man blir fet om man brer på den sidan av brödet. Det går åt mer smör då. Man ska bre på den släta sidan. En misstanke om att Catarina inte bara drunknat börjar gro i mig.