Extas

Fortsätter tidigare puffar. Historien började den 12 feb och jag har skrivit sporadiskt på den sedan dess. Den bör gå att läsa fristående. Tänker mig någon slags 70-talsmiljö. 

Utanför matsalen sitter en affisch. Det trista gula pappret gör reklam för en konsert med gruppen Extas. Bandnamnet består av oregelbundna bokstäver som rivits ur tidningar och klistrats över ett grovkornigt foto på killarna i bandet. De har hängslen och bar överkropp. Jag vet inte varför affischen hänger där. Vi är ändå för unga att gå på Pigalle.

Jag får sällskap med Anki och Mari i matkön och hamnar vid deras bord. Det är fisk och spenat. I skolan är spenaten rinnande och mörkgrön, hemma är den blek och tjock som en pudding. Det faktum att jag faktiskt gillar spenat gör mig äcklig, vidrig och dum i huvudet. Jag petar ut lite trådigt fiskkött ur paneringen och försöker dölja den härskna smaken från den gråaktiga sejen genom att doppa den i spenatstuvningen.

-Catarina har dött, säger Anki.
Hennes röst låter ihålig och studsar mot sorlet i matsalen. Hennes knubbiga armar vilar mot bordskivan. Hon luktar sött, som nybakat bröd. En gång varje månad måste hon gå till skolsyster för att väga sig. Anki går i kyrkan. Hon har frågat mig flera gånger, men jag har alltid sagt nej. Jag kan inte tänka mig att sitta i ett rum tillsammans med andra och be till en gud som andra uppfunnit. Pappa har sagt att jag inte ska tro på gud och låta andra lura mig. Anki har mörkblå ögon, nästan som en bebis. Ögonen buktar utåt. Ögonfransarna är täta, men mycket ljusa. Hennes hår börjar bli fett och ligger tungt över axlarna. Mellan ögonen har hon fått en finne.
-De hittade henne vid badplatsen, säger jag. Igår eftermiddag. Polisen var där. De hade stängt av hela badplatsen. Man fick inte gå dit.
-Är det någon som mördat henne? säger Mari.
Trots att Marie har skolans dyraste kläder, tillhör hon inte det tuffa gänget, de som räknas. Sådana som Anki och jag får nöja oss med hemsytt, från Bengtsson tygfynd eller Spinneribolaget.
-Kommer inte alltid polisen om någon dött? säger jag.
-Du är ju dum, säger Anki. Folk dör ju på sjukhus. Inte kommer polisen dit bara för att någon dött.