Glittra

Jag träffar Lisette utanför ICA:s förbutik. Det ekar från kassorna. Välfyllda kundvagnar rasslar förbi. Stamgästerna, äldre män och tysta kvinnor, liknar ruggiga duvor där de sitter med händerna runt kaffemuggarna vid de rangliga caféborden. Kvarglömt glitter ligger som dekoration runt krukorna med plastblommor. Det luktar rengöringsmedel och ånga. Hon står vid gallergrinden som dras för när caféet är stängt. Hon håller en varmkorv i handen. Senapen hängen i en droppe från korvändan och hotar att falla ner på hennes yllejacka. Brödet är torrt och stelt och alldeles knöligt i servetten.
-Men, Nettan, vad roligt att se dig.
-Det samma, säger jag, och tänker på att ingen kallar mig Nettan nuförtiden. Hur är det?
-Bra säger, hon. Jag har köpt några Triss-lotter. Man ska aldrig sluta drömma, men när jag tänker vad de här lotterna har kostat mig....Jag kunde åkt till Kanarieöarna flera gånger om. Fast om man aldrig chansar kommer man aldrig att vinna.
Det slår mig att hennes ögon har slutat att glittra. De är lika matta som det grå hon skrapar från lotterna. Saga drar iväg vår kundvagn och jag ursäktar mig. Det är knappt så flickan räcker upp till handtaget.