Praktisk

Fortsätter tidigare puffar, bör kunna läsas fristående

Jag förstår att det är Anita, pappas kusin, som ringer. Hon vill ha hjälp med något praktiskt och det är pappa som ska hjälpa henne. Anitas egen man sitter i rullstol efter en olycka. Han dreglar och är sned i kroppen, lealös som en påkörd katt med bruten rygg. Anita matar honom med sked. Jag förstår inte hur hon klarar det, hur hon förstår vad han behöver och vill ha, när han bara sitter där och gurglar med saliven rinnande efter hakan.

Det är mamma som pratar med henne. Samtalet kommer snart in på Catarina, som har hittats död vid badplatsen.
-Om Mia sagt något? Nej, inte alls, säger mamma. Hon bara trotsar. Tjurig är hon. Jag får väl vara glad så länge hon går ut med Rollo. Det är ju trots allt för hennes skull vi har honom. Hon vägrar äta. Maten passar inte, lilla fröken. Är Catarina död säger du. Drunknad. Polisen kom. Har Mia sett något? Herregud. Jag måste sätta mig. Vet du om Mia sett något? Vad ska jag göra?

Jag har inte sett den döda kroppen, männen som bärgade den eller ambulansen som förde bort den. Trots allt vet jag att jag alltid kommer att minnas. Anita som klappade Rollo. Flickorna i nian som stod på klippan. Jag undrar hur det känns att lyfta en död kropp och bära iväg en människa som inte lever längre. Är kroppen lätt eller tung? Gör den motstånd ändå in i döden?

-Hur går det för hennes mamma? undrar mamma. Först hennes karl och sedan det här. Jo, jag vet att han var tyskunge. Kom från Norge, Catarinas pappa. Det är väl lätt att räkna ut. Kom hit och trodde att han kunde lämna allt bakom sig. Jag vet att man ska inte döma andra. Catarina och Mia har lekt en del. Lite egen den där flickan. Uppkäftig. Jag lite aldrig riktigt på henne. Om Catarina visste? Nej, det var väl mamman...