Lime

Snömodden är decimeterdjup och sliskigt grå. Tågen är inställda eller försenade. Stadsbussarna kör med inställda turer. Chaufförerna ligger hemma med influensa. Förtvivlade människor med laptopväskor och svarta jackor trängs på hållplatserna. Jag bestämmer mig för att stanna kvar i stan i väntan på kvällens föreläsning på biblioteket och vänder tillbaks mot centrum.

Doften av hamburgare och flott sipprar ut från McDonalds. Ett gäng ungdomar bråkar i entrén. Det lättköpta lockar, men jag tar mig samman och går vidare till Cecils Konditori i nästa kvarter. En räkmacka kostar inte mer än ett standardiserat mål på en hamburgerkedja, intalar jag mig.

Det snöblandade regnet smälter från min yllekappa och bildar på pölar på golvet framför serveringsdisken. Kakorna, tefatsstora maränger, kanelbullar stora som två handflator och gula dammsugare, ligger på de övre hyllorna. Mackorna ligger längst ner. En inplastad räkbaguette gapar mot mig. Vallmofröna på brödskorpan får mig att tänka på pormaskar. En pyramid av blekrosa räkor balanserar på en tekaka. Varje räka har placerats på brödskivan med yttersta omsorg. Har räkor någon själ? Tänker räkor?
-Jag tar en laxsmörgås, säger jag.
-Så gärna, säger biträdet bakom disken och ler mot mig.
Det svarta håret är samlat i en hästsvans i nacken. Skäggstubben följer med i hans leende. Underarmarna är täckta med tatueringar i ett sinnrikt mönster. På serveringsförklädet står hans namn Petrus broderat.

Jag tar med mig smörgåsen och en Loka med limesmak och väljer ett av fönsterborden i det inre rummet. Den baljformade fåtöljen knarrar när jag sätter mig ner. Laxsmörgåsen smakar utsökt. Fisken är så mjäll att den smälter i munnen. Surdegsbrödet är både sött och syrligt, grönsakerna färska och kryddningen av färskoströran med ägg väl avvägd. Jag äter halva smörgåsen lite för fort, innan jag hejdar mig och ser ut genom fönstret. I ett av fönstren på andra sidan innergården har någon fäst upp ett rutnät av limegröna post-itlappar "True love never die".