lördag 2 november 2013

Hjärta

I tidningskorgen bredvid fåtöljen ligger flera nummer av den åtråvärda tidningen. Ingrid böjer sig fram och snuddar vid den tidning som ligger överst. Det gulaktiga pappret känns strävt mot fingrarna. På omslaget sneglar en fuxfärgad ridhäst med randigt pannband  mot horisonten. En leende kvinna lutar bakhuvudet mot hästens hals och  håller den i tygeln. Hennes läppar är klarröda och liksom ditmålade i efterhand. Betslet skär in i hästens mungipor. Den dreglar. Tränset verkar skava på dess huvud. Kim Anderson i riddräkt står det blå bokstäver och Bli en Femme Fatale med röda.

-Får jag låna en tidning, moster? frågar Ingrid.
-Är det Damernas hon vill läsa?
-Ja, om jag får för moster.

I Förtroendevrån ger fru Gerd Ribbing läsarna råd. Spalten på sidan tre och slingrar sig fram genom tidningen. När Ingrid inte hittar det hon söker, lägger hon undan tidningen och tar upp nästa nummer ur korgen. När hon ser signaturen Undrande, 17 år skälver hon till. Hon sväljer och låter tidningen vila i knät. Fjädrarna i den rostbruna fåtöljen knarrar till under henne när hon sätter sig tillrätta för att läsa.

Undrande, 17 år

En snäll och präktig pojke tycker om er och ni har varit mycket tillsammans med honom. Men ni lyssnar också på en annan pojke när han säger att han vill vara med er. Nu ska nummer ett ge sig i väg på en utbildningkurs som tar fyra år.  "Gör jag orätt om jag sällskapar med nummer 2 under tiden? " frågar ni.

-Erik, som ska bli ingenjör, tänker hon. Fabian, som spelar dragspel och inte kan leva utan henne. Mor som inte tål Fabian och hånar honom. Erik som läser dikter för henne. Disponentvillan som är för fin för henne. Hans mor som säger välkommen, bjuder på skorpor och låter henne förstå att hon är viktig för Erik.

Det märks på allt vad ni skriver, att ni är alldeles för ung, att lova en pojke någonting, och ni ska inte binda er själv, för ni vet inget om livet och kärleken, vilket är alldeles naturligt vid er ålder. Svara pojken nummer 1, att ni inte vet själv vad ni känner och inge honom inte någon slags förhoppningar, när ni redan funderar på att roa er tillsammans med en annan då han är borta.

Fru Gerd Ribbings svar hugger tag i hjärtat på Ingrid. Ögonen tåras. Hon känner hur hon rodnar.Händerna kramar fåtöljens lackade björkhandtag. Ingen vet att hon är dum, att hon skrivit i smyg till en tidning. Hon rodnar och vänder blad i tidningen.
-Har moster provat den här rödbetssoppan? säger hon. Man ska mala vitkål och  rödbetor och koka med lite ättika i vattnet. Man kan visst göra pepparrotsgrädde med vatten och mjöl bara och ha till. Ingen riktigt grädde behövs. Då blir det väl kupongfritt?


9 kommentarer:

  1. Bra välskriven början som verkligen motiverar mig att läsa till sista ordet.

    SvaraRadera
  2. Oj, vad bra! Känner hur Ingrid måste hålla tillbaka sina känslor.

    Gerd Ribbing? Släkt med Magdalena Ribbing?

    SvaraRadera
  3. Undrar om moster la märke till rodnaden?!

    SvaraRadera
  4. Den grep tag i mig från början och släppte inte taget ens efter sista ordet :) Bra skriet med härligt flyt!

    SvaraRadera
  5. Skitbra. Välarbetat. Men visst förstår man att det är Ingrid som skrivit utan att det behöver sägas ut i texten?

    SvaraRadera
  6. Bra. Fint formulerat. I mitten av texten blev jag lite småförvirrad (fast jag är lite trött i huvudet rent allmänt), men sen fattade även jag textens budskap. Vackert fångat.

    Och tack för din kommentar på min text. Bra att den gick att följa. Jag brukar ha fantasi, men inte idag. Beror väl som sagt på trötthet :)

    Kram Tricia

    SvaraRadera
  7. Vilken bra tex. Som man känner med Ingrid nr hon försöker skyla över genom att prata om ett recept för soppa. Snyggt!

    SvaraRadera