G-ord

Glömma
Glimma
Glittra
Gosa
Generöst

Asfalten glittrar av regn. I fönstret glimmar advent från en sjuarmad stake i V-form. Ljusmanchetterna ska likna barr, men ser mest ut som åldrad plast. Små spröt sticker ut från manschetterna där de silverfärgade kottarna lossnat. Hon brukar tända och släcka genom att vrida på en glödlampa. Han säger det är farligt. Ljusstaken kan börja brinna. Man ska sätta i och ur kontakten eller ha en strömbrytare på sladden. Hon rör vid sladden som försvinner in bakom den glesvävda orangea gardinen. Plasthöljet känns knöligt över kopparkablarna. Nyss har de skrattat åt en dålig vits. Första advent är blottarnas högtid. Det står stakar i alla fönster. En rödhårig kille med glasögon och glest mellan tänderna stod i korridorköket och rörde i något som luktade generöst av curry med en stekspade och skämtade för att få henne att skratta. Plötsligt var hon inte sugen på te längre, utan gick in på rummet igen. Där ställde hon sig vid fönstet med händerna på elementet och revbenen mot ljusstaken.

-Kom nu, säger han. Sätt dig hos mig här på sängen, så gosar vi lite.
Hon sätter sig hos honom och lägger handen på hans lår. Handflatan känns fortfarande sträv och varm, efter att hon värmt den på elementet.
-Låt mig glömma, viskar hon med näsan mot hans hals.
Hans kortsnaggade hår kittlar hennes nästipp. Hon skälver till  och andas in hans doft. Han luktar tvål och rakvatten, på ett sätt som får henne att börja tänka på akvariefiskar, gyllene små fläckar i som far runt i en atmosfär av blått och grönt i närheten av ett sjunket piratskepp.
-Vad vill du glömma?
-Allt utom dig.