Konstatera

Redan när jag närmade mig bokhandeln i köpcentret konstaterade jag hur bristfälliga förberedelserna verkade vara. Arrangemanget var knappt annonserat. En nött gatupratare utanför butiken med statsministerns bild på affischen var det enda som berättade att något var på gång. Inne i bokhandeln var kommersen i full gång. Människor som dolde sina ansikten valde mellan de störtskyltade titlarna av erotisk litteratur i olika nyanser. Klädbutiken vägg i vägg satsade hårt på att lansera julens frestelser till tonerna av Nasty, naughty boy och You kan leave your hat on. Bland barnböckerna försökte småbarnsföräldrar med dödsbleka ansikten lägga beslag på attraktiva titlar innan de såldes till rosenkindade far- och morföräldrar.
-Den där ska du inte lägga vantarna på, sa en herre med grånad mustasch.
-Dagis har sagt att jag måste köpa nya vantar, snyftade en kvinna klädd i kappa sydd av en geometrisk mönstrad retrofilt. Månstråle kan inte ha mina hemstickade vantar av ekologisk växtfärgad ull. Hennes händer blir så kalla då, säger personalen.

Statsministerns kritikerhyllade prosalyrik låg på ett bord längst in vid ingången till lagret. Ett upptejpat A4-ark visade vägen till statsministerns föreläsning. Jag gick nerför spiraltrappan och  fortsatte genom kulverterna som var fyllda av gamla böcker. Statsministerns föreläsning skulle hållas i ett uttjänt cirkustält, som slagits upp på åkern bakom köpcentret. En yngling i blå tröja röja rev min biljett. Jag hade tvekat när jag köpt den. Kultur kan jag stötta. Kulturutövare måste få leva de också och de lever på mig. Det är lite som att ha en fästing eller ett myggbett på armen. Att stötta ett politiskt parti kändes inte lika självklart. Jag bestämde mig för att statsministern trots allt var en författare. I en rad montrar såldes vykort och fransiga affischer. På marken låg drivor av urdruckna pappmuggar. En kvinna vars ansikte doldes bakom en rosa tuggummibubbla stack till mig ett orange flygblad om SCUM-manifestet.

Jag tog plats på en av plaststolarna högt upp på läktaren. Cirkustältet var fyllt till hälften av svartklädda människor. Det slog mig hur obefintliga säkerhetsåtgärderna verkade vara. En bomb, en prickskytt, en brand eller ett gisslandrama...Jag gick igenom scenario efter scenario och förstod att jag var illa ute. På stolsraden bakom mig sa en man med fyrkantigt skägg:
-USA:s president har kommit. Statsministern kommer att berätta om deras relation. Det som antyds på sidan 115 och  framåt.