fredag 22 november 2013

Dal

Min bror har lagt ut två muggar till försäljning på Tradera. Han har ställt dem på diskbänken och fotograferar dem med det vita kökskaklet i bakgrunden. Båda muggarna är tillverkade av brun emalj och står med handtagen åt samma håll. Den ena är dekorerad med ett rött hjärta, den andra med ett gult. Hjärtana är suddiga i konturerna och flyter ihop med det omgivande bruna. Den med rött hjärta var min. Jag vill minnas att vi fick dem i julklapp något år och att de var invirade i tidningspapper. Gammelfaster Greta tog snabbt undan dem för att diska dem rena från trycksvärtan, som hon sa innehöll farliga ämnen, som vi inte skulle få i oss. Mamma var glad för vår skull. Muggarna var så praktiska och de kom till användning. Vi hade dem hemma och slamrade med dem mot köksbordet. På utflykter lades de i en ask i ryggsäcken, invirade i hushållspapper för att de inte skulle få nagg.

Muggarna får mig att komma ihåg en utflykt. Jag minns att det är november och vi går i skogen. Pappa har tagit oss med. Mamma ska städa eller vila, jag vet inte riktigt. Vi går i skogen. Den har stillnat och börjat frysa. Det är snårskog och hyggesmark där vi går och vi ser det stormfällda som är ligger kvar sen -69. Bitvis är sluttningen så brant att vi får klättra på alla fyra. Gummistövlarna som vi tvingas bära ifall det är blött i skogen tjippar och skaver på våra kalla fötter. I en glänta på krönet får vi vår belöning. Pappa öppnar ryggsäcken och häller upp gul saft i våra muggar. Vi får varsin bulle. Mamma lägger vaniljkräm istället för kanel i när hon bakar. Hon är den enda som gör det, säger hon. Pappa ser ut över dalen. Själva utsikten är vår belöning. Vi ska förundras över att bilarna där på vägen där nere är små som leksaksbilar. På de där utflykterna lär jag att bita ihop och inte gråta eller visa mig svag.

Nu säljer min bror våra muggar på Tradera. En bit av vår barndom ska inbringa några tior. Jag bryr mig inte. Besväret med att ta betalt och packa och skicka är inte värt pengarna. Själv skulle jag slängt dem eller lämnat dem till Erikshjälpen, aldrig sålt dem. Hade han inte lagt ut dem på Tradera och delat annonsen på facebook, skulle jag aldrig kommit att tänka på dem.


4 kommentarer:

  1. Du kan hitta storheten i det vardagliga.

    SvaraRadera
  2. Jag kan inte uttrycka vad jag tänker bättre än som Charlotte gjort. Din vackra skrivarförmåga är så tydlig här :) Ja jag tycker en skrivarförmåga kan vara vacker ;)
    http://foto.rudenius.se/

    Ps. Undrar över om du inte kan lägga in länk till din sida när du kommenterar hos mig?

    SvaraRadera
  3. men minnena kom med traderamuggarna...

    SvaraRadera