Bildtext

Skrivkurseleverna går ner för Studieförbundets granittrappa och sprider ut sig i den omgivande mljön. Några går runt i den parkliknande trädgården. Andra går över gatan och fortsätter in på parkeringsplatsen vid idrottshallen. Jag står villrådigt kvar och lutar mig mot räcket till handikapprampen.

Skrivkursläraren har uppmanat oss att gå ut och  samla intryck. Hon stod med skinkorna lutade mot konferansbordet och såg ut över oss. Några vita hundhår hade fastnat på hennes knälånga kjol. Läderstövlarnas blixtlås gick inte att stänga ända upp. Tofsen på den gråsprängda flätan formade en solfjäder över bröstvårtan. Konturerna av den vadderade BH:n anades under den svarta polotröjan. Inspiration och intryck är livsviktigt för att kunna skapa, sa hon, innan hon skickade ut oss. Hon har skrivit tre romaner, men inte fått något utgivet på de senaste tio åren. Annat har kommit emellan. Den senaste var en surrealistisk under-huden berättelse som utspelades på ett sjukhus. Jag har inte läst den. Bara titeln "Svanktatuerad ryggrad" gör mig nervös.

Henrik, kursens ende manlige deltagare går med bestämda steg bort mot det smala skogspartiet som delar parkeringsplatsen i två delar. Det växer en sällsynt svamp där, som bildar någon slags ögonformade häxringar. Konflikten kring svampen  klöv kommunförvaltningen i två delar. De som ville bevara svampen och  de som ville asfaltera bort den. Han jobbar som försäljningschef och har en bakgrund som yrkesmilitär. Upplevelserna under kriget i forna Jugoslavien ska ligga till grund för hans bok.
-Det är inte klokt vad människor kan göra med varandra, säger han och Maria som alltid sätter sig bredvid honom lägger handen på hans arm.
Han kommer garanterat hitta ett lik under krypenen.

När tiden nästan är ute och jag fortfarande är tom på intryck att återberätta, en grabb med innebandyklubba som sparkade på bakdäcket till sin pappas Audi och en gröngöling i en björk känns inte särskilt märkvärdiga, kommer Henrik fram till mig.
-Jag har hittat något där borta, under de låga buskarna, säger han. Du måste titta. Det ligger i en papperspåse.
-Va?
-Det är något djur. Hamstrar eller något. Så här stora.
Han måttar 2 decimeter med händerna.
-Hamstrar är inte så stora, säger jag. Det måste vara något annat. Marsvin kanske.
-Kan de ha rymt?
-Det tror jag inte. Förmodligen har någon tröttnat på dem och bara släppt ut dem.
-Är de farliga?
-Mm. De kan ha ringorm. Det smittar från djur till människa och är mycket svårt att bli av med.